Bildblogg

30 nov. 2015

LBD500 - v.49 Innan överlämning - prövning.

När jag hade varit på skolan (HDK) och lastat av alla mina olika material och ting åkte jag iväg till Guldhedsskolan för att hämta två stolar som jag fått lov att låna därifrån. Jag vill ha två stolar som används i skolan nu för att få det så nutida som möjligt.

Under handledningen fick jag en tankeställare; Är det känslan, görandet eller kroppen som jag vill gestalta? Under handledningen kom vi fram till att benet och handen kanske inte skulle ingå i gestaltningen vid utställningen. Det jag vill med gestaltningen är ju att få fram olika känslor, material, relationer och tankar. Jag vill ju inte att den som tar del av min gestaltning ska se en kropp eller kroppsdelar.

Jag vill, förutom känslan, tankarna, görandet få fram relationerna, vad som händer mellan stolarna i ett klassrum. Kanske inte vad som händer men att det händer något. Detta har jag försökt få fram genom att trä trådar mellan stolarna i olika riktning och olika färger för att visa på olika relationer och vägar.

Så här långt har jag kommit nu, imorgon är det överlämning. Tills imorgon ska jag göra någon mer känsla, utveckla det ytterligare. Då kommer jag förhoppningsvis också få respons och frågor att fundera på till mitt uppsatsskrivande. Just nu känns det ganska bra. Det känns bra att jag tog bort kroppsdelarna, det var roligt, intressant och lärorikt att göra dem men jag ser nu, efter att ha byggt upp det, att dem inte skulle bidra med det jag hade velat.

I den här processen har jag gjort väldigt mycket och det känns mycket bra och givande! På ett sätt känns det jobbigt, det tar på krafterna. Det jobbigaste är nog att göra och sen inse att det man har lagt ner så mycket tid på inte passar in i sin gestaltning men å andra sidan hade jag inte vetat det förrän jag hade dem där framför mig så; sånt är livet, och ja, så är väl livet i allmänhet. Alla val man gör blir inte rätt eller ger det man trodde från början men då är det bara att göra om eller fortsätta och göra rätt eller iallafall göra något så det går mot en rättare riktning sen får man ju se om nästa val är bättre eller sämre.

Pröva och ompröva, göra och göra om, lära och lära om, gå fram och tillbaka åt sidan och vända och vända igen och fortsätta framåt.

LBD500 v.49 - lägenheten=Saras Verkstadskaos.

Ett kaos har skapats, hela lägenheten skulle kunna byta namn till Saras verkstadskaos. Jag har börjat samla på allt, det tycker min sambo är mindre roligt, citat: "jag börjar känna mig lite instängd av allt bröte som ligger överallt".. Det skulle kunna vara en gestaltning av mina tankar, just nu är det lite rörigt, vad gör jag egentligen och vad ska jag med allt till. Det är verkligen bra tid för handledning idag, mån v.49. För just nu bara gör jag, och det blir mer och mer ting och saker av allt material. Ser fram emot handledning och respons på allt jag gör.

Den vänstra nedersta bilden är en stor boll/klump av plast. Jag funderar på att ha med den som en känsla för något stort, tungt, otympligt, instängt och svårt att forma men möjligheten finns. Känslan av att starta, sätta igång med något som känns svårt och jobbigt. Som ett motståndsmoln.

LBD500 - v.49 Den trygga handen

Här har jag skulpterat den trygga handen. Från upplevelsen och känslan när jag var på promenad utan syn var handen min räddning. Utan att få hålla handen och lite på den som gick bredvid mig hade jag aldrig vågat mig ut på en promenad.

Liksom den fria benet har jag en stomme av hönsnät och sedan lindat in i maskeringstejp. Armen är rörlig. Handen har jag gjort stor och täckt med skumgummi för att få den mjuka omfamnande känslan i tryggheten.

I bilden ovan lekte jag lite med skuggan som blev också. Denna skugga tyckte jag var intressant. Det där mellanrummet, det där luftrummet som vi inte talar om men som bara finns där, reflektionen i något annat eller av någon annan.

LBD500 - v.49 Det fria benet

Här har jag skulpterat benet. Från dansen, då jag i hoppet kände frihet och öppenheten och lättare pratade med de andra i dansgruppen. Alla sträckte på kroppen, på armarna och benen, hoppade från ena rummets vägg till den andra, tvär över, fritt och med kroppen i rörelse.Materialet är pappmaché, för att få tidningspappret att fästa har jag först virat in benet i maskeringstep. För att få känslan av frihet, rörelse, lättnad, svävande valde jag att riva rämsor av tidningspappret och fästa i ena änden för att få pappersbitarna flygande.

LBD500 - v.49 Inspiration Mike Kelley

Inspiration från Mike Kelley (f.1954 - d.2012). Han arbetade i olika material, film, ljud, textil, skulptur och performance m.m. källa: http://www.mikekelleyfoundation.org/#!/about/mike-kelley Det känns som att han lekte fram sina verk, bilden ovan känns lekfull. Jag blir inspirerad av hur han har valt att presentera sina verk och hur de ser ut. Att tingen är fristående, inte vilar på golvet eller rör väggarna och att det ändå finns relation mellan det som är i rummet. Att det händer något i mellanrummet.

Här är min skiss för hur jag tänker mig att jag ska kunna gestalta min process, mina tankar/mina upplevelser. Som sagt, jag blev inspirerad av Mike Kelley´s upphängning från taket och att det hände något med rummet då, med mellanrummet. Två stolar kommer jag placera under/bredvid allt, detta för att få in skolans uppställda "diciplinstolar". Och ta upp frågan vad stolarna är till för, i ett skapande/processande klassrum.

26 nov. 2015

LBD500 - v.48 Skolstolen

Skolstol

Här har vi den: skolstolen.

Det bästa med den här verkar vara att den är stapelbar och att man kan hänga upp den i bänken så att det går lättare att städa. Alltså inte att den är bekväm eller främjar lusten att lära. Finns det något bra med stolen förutom att man kan ställa undan eller hänga upp den egentligen? Den här stolen tycker jag verkar lite meningslös eller till och med farlig (vilket vi kan läsa i tidigare inlägg), dock är det ofta den jag har sett på skolor där jag har haft VFU.

Källa: http://www.kompanjonen.se/produkter/skolstol---stapelbar

Nä, hurru du du, nu släpper jag detta inlägg, det känns lite torrt, grått och stelt.