v.16 Konflikter - "Snacka om KAOS"

Måndag/Tisdag:
Att få vara på besök hos grannen som kunde varit jag. Efter många flyttar och många byten i både stil, dialekt och stad får jag läsa en bok. ”Snacka om kaos”. Den handlar om min granne när jag var runt 5 år bodde hon bredvid oss, längst upp på 8:e våningen (nej 3:e våningen säger mamma), ca 3 år äldre än mig är hon. Hennes uppväxt var lite av ett kaos, nu har hon och hennes mamma skrivit om detta från att hon var 9 år i en skidolycka till förr tre år sedan då hon var 20 år och tog studenten, året då hon äntligen blivit fri från kaoset. 

En väg som lika gärna kunde ha varit min, kanske inte alls, det vet man inte. En konflikt i mig är att jag kunde ha varit en annan person, en tjej som åkte tuben mitt i natten, en som tjuvrökte på bakgården i skolan, en som hellre snattade smink än att låna en hund att gå ut med... Men så blev det inte, som tur var. Istället blev det tryggt och mysigt i en liten by i Skåne med jordnära vänner och jag gick i den största skolan men fortfarande på den lilla orten.
Vad som blir en konflikt är alla hem, jag har ett hem, hemma i skåne men, jag har många hem och alla hem står still i tiden från när jag var där som ett litet barn. Detta gör att berget vid vägen inte är större än en lite större sten, att den stora lekplatsen inte är större än en liten sandlåda..Allt som var så stort var så litet, tänk pappas stora båt i Hemfosa på den enorma tomten..jag trodde inte att det var samma hus och tomt när jag var där 14 år senare. Miljön på mina första barnvägar som var så solig, mysig och hemtrevlig, idag när jag är där förstår jag inte. Jag får inte ihop det, dels är allt mycket mindre men inte bara det. Människorna är slitna, gäng hänger runt centrum, det är svart graffiti sprayat i tunneln till pendeltåget. Där vi var på förskoleutflykt i parken, där sitter en man och dricker öl mitt på dagen.

Hur blev det såhär? När blev det en annan plats?

Att inte känna igen sig eller se något som man minns det, konflikten i huvudet.

Nu 15 år senare läser jag om min granne som jag en gång tyckte var lite cool, nu får jag läsa om hennes verklighet. Något jag inte visste eller kunde tänka mig, något som slår mig att jag har haft tur och en klok mamma som kanske ändrade min väg till det tryggare.

Konflikten i att man ser saker olika oavsett om man är på samma plats vid samma tillfälle ser vi olika saker. Jag fortsätter läsa boken ”Snacka om kaos” av Angelika och Maria Langen. Den är intressant, inte bara för att jag känner igen alla platser utan också för att de skriver så intressant och berättande om alla händelser och om hur de tänkte, två olika perspektiv, konflikten mellan mamma-dotter, mamma-skola, dotter-skola, pappa-dotter, vänner-vänner och miljön.

Angelika & Maria Langen

v. 16 Konflikter - Spånar, söker och tänker

Måndag:
Jag spånar i konflikter.. gräver och bara tänker...

Jag tänker på olika rädslor, att inte känna sig trygg eller att inte känna sig hemma

men då började jag tänka på ”Vad är hemma, egentligen?” Behöver ju inte vara hos mamma eller pappa, det kan ju även vara en plats som känns trygg och bekväm. ”Känn dig som hemma!”

Skogen.. jag älskar den på dagen, kunna vandra, ha med sig picknick, plocka bär eller svamp m.m. MEN skogen på natten.. jag tycker att det är så läskigt! Aldrig att jag skulle vilja vara i skogen på natten, det är mörkt och otryggt. Men handlar det om ljuset då? Eller är det ljuden? Eller bara att man inte känner igen sig?

Ni ska få höra en kort berättelse som också är något av ett konflikt dilemma..jag tycker att det är spännande men också läskigt. Det finns en sjömansgrav i en skog. Jag var där och gick en helg. Den har stått där i många många år och den sköts om och är väldigt vacker. Det är ett staket runt gravstenen och fina blommor planterade. Men. Ingen vet vem som sköter graven! Är det inte lite läskigt! Platsen är väldigt vacker precis vid en sjö i skogen. Vem är det som tar hand om graven? Konflikten i det här är att inte veta eller förstå hur det går till eller vem det är som sköter graven.

En annan konflikt inom mig att inte höras på grund av makt förhållandet att vara underlägsen.

Den handlar om samhällets maktpositioner, att det inte alltid är ett rätt sätt.
Jag skrev en låt.

Andra konflikter, lite snällare..

Dalarna hade kommit på besök i Lund. Vid lunch-tid gick jag längs Lilla fiskaregatan i Lund, den tiden på dygnet Lund lever som mest. Jag blev smått förvirrad, jag började tänka på midsommar. Varför? Jo mannen med hatten som spelade fiol, så som de gör på midsommar i Dalarna. Dalarna i Lund, nä, vilken krock, men ändå vackert!

Apropå krock, undra hur en graffiti-film hade blivit på dalarnas vis, Om jag hade åkt in till malmö och börjat spraya en vägg med kurbits. Det hade varit ballt. Så hade jag gjort en ”graffiti-film” av det men med fiolmusik till.

V. 15 - Konflikt

Onsdag:

Utgår från min serie, material=papper=kommer från trä=lika/olika träslag fast ser olika ut= nästan som människor= lika/olika människor ser olika ut

Vad jag tänker då..

Träslag går att ”koppla ihop”, så kallat intarsia.

Jag var på landet i helgen och fick syn på morfars Intarsia köksbricka med blommor på. Jag frågade om han kunde lära mig det, och ja, svarade han, det skulle nog gå. Så jag klurar lite på det.

Att göra något med intarsia, kanske? Jag är lite nyfiken på trä. 

Wikipedia:

Ordet marketeri är en synonym för intarsia. Intarsia har utförs med olika teknik under årtusenden. Intarsia förknippas i modern tid med dekoration utförd i trä.

Intarsia är en italiensk term för en typ av inläggning där platta utsmyckningar gjorda av bitar av olika färgade träslag är inlagda för att forma mönster, arkitektoniska perspektiv, figurscener med mera på bland annat väggpaneler, körstolar och möbler i rum.

Bildmotiv med intarsia blev vanligare från 1500-talet till mitten av 1900-talet. Kung Erik XIV:s gemak från 1560-talet på Kalmar slott är exempel på den tidens intarsiaarbeten. Carl Malmsten ritade, från början av 1910-talet, möbler med bildmotiv i intarsia.

Introduktion 12-04-10

Redovisningen Lars-Åke Kernell 12-03-29

Min serie;

Klassrumssituation; Många elever kommer sent i samma rum: Perfekt att alla är där, tillslut.. enligt studieplanen. Alla elever syns inte i mängden och tiden blir knapp för lärande.

Klassrumssituation; Färre elever i tid i samma rum: Dåligt att alla inte är där men perfekt för lärande enligt både elever och lärare samt att alla eleverna får lika mycket rum och plats.

Del 1

Del 2

Jag föredrar lektioner med färre elever då alla får synas och får sin plats i klassrummet. Jag märkte vid dessa tillfällen att de ”tysta eleverna” tog sig plats och pratade lika mycket som de ”pratiga eleverna” annars gör. Vissa lektioner kräver att det ska vara helklass, det blir helt enkelt bättre då, för man får fler infallsvinklar, fler diskussioner och ett större perspektiv så jag tycker inte att det är helt fel med helklass heller. Men jag tycker att det kan vara bra att ha halvklass ibland för att just lyfta de ”tysta eleverna” också.

Lärarens problem under min lektion var att hon ville att alla skulle vara på lektionen i tid men sa efter lektionen då halva klassen var borta att det var en drömlektion då alla var aktiva och deltog i diskussionen som blev och att faktiskt eleverna också kommenterade att det var skönt att alla inte var där.

Skolinspektionen hade sagt att det var många sena ankomster vilket gjorde att många timmar försvann från eleverna. Detta är ju sant, ett pratigt klassrum börjar ofta efter 10 minuter av att lektionen gått.. Många bäckar små..

Slöjd och musik får ha halvklass, varför inte bild? Det behövs som sagt inte alltid men ibland tror jag att det hade varit bra och tryggt för eleverna att samla den lilla gruppen ibland och möta varje elev.

De som göms bort och de som glöms bort

Idag var jag på en väldigt givande och framförallt viktig föreläsning!

"Stress och välbefinnande bland föräldrar och syskon" 
av Andreas Tallborn

Delar ur föreläsningen;

Föreläsningen handlade om att samarbeta med föräldrar till barn i behov av särskilt stöd. Vad jag har hört är om lärare som inte vågar ta upp eller inte vet hur man ska ta upp/om man ska ta upp och prata om sådant här om inte föräldrarna själva gör det. Jag kan själv tycka att det är lite främmande och obekvämt därför var jag nyfiken på den här föreläsningen, vilket jag är väldigt glad över att ha fått ta del av.

Som lärare/utomstående kan man förstå till viss del men man kan inte veta. "Säg inte att du vet hur det är, för det gör du inte", det ser olika ut för alla. Men man kan ha en viss förståelse. Detta är nog steg ett, att inse att man inte vet men att veta att jag som lärare kan ha viss förståelse och förstå situationen bättre om jag frågar, släpper in och öppna för samtal kring familjens, barnets/barnens situation. Det finns en lag, LSS = Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade. 

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer 
1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

källa:http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19930387.htm

En lag räcker inte, det krävs stöd och energi från alla håll. Föräldrar till barn i behov av särskilt stöd måste vara aktiva och kompetenta. Tyvärr visar det sig att man riktar sig enbart till mamman med information och frågor, pappan blir utanför. Varför, är svårt att svara på, man ser mamman som mest betydande för barnet. Pappan har ofta hand om praktiska lösningar, t.ex. hur man får bort trösklar, hur man snabbt flyttar om i bilden för att det ska gå smidigt. Medan mamman kan det psykiska, det emotionella. Detta medför att pappan kan känna sig värdelös, inkompetent som inte vet något eller förstår barnet och mamman kan bli deprimerad och socialt isolerad. Förväntningarna på omgivningen om ett par får ett barn med någon sorts funktionshinder är att dessa föräldrar kan allt om funktionshindret, det är nog inte konstigt att man kan känna sig som en dålig förälder, hur ska man veta vad det handlar om, om man inte varit i kontakt med det funktionshindret innan? Man tappar kontrollen och blir stressad.

COPING = Hitta sätt att hantera svår stress, man vill ha en lösning.

HÄNDELSE --> TOLKNING --> COPING (problem/emotions-fokuserad)-->POSITIV LÖSNING--> :-) 

eller NEGATIV LÖSNING --> ORO --> MENING-SKAPANDE COPING, se det positiva/möjligheter, tro/andlighet, reviderande mål t.ex. hälsofokus, anpassning/skötsamhet.--> :-)

Vad kan man göra som lärare då? Jo, prata prata prata! Vilka förväntningar och krav har föräldrarna på oss som pedagoger? Bjud in hela familjen till samtal och lyssna och prata, följ familjen väg! Delaktigheten för hela familjen är oerhört viktig, vad man kanske glömmer är att det faktiskt är väldigt viktigt även för syskonen att få vara delaktiga. 

Syskonskap vid funktionshinder kan ha större risk för ängslan, depression. Syskonen kanske får mindre uppmärksamhet, får inte vara ifred, är orolig över sitt syskon, vilja kunna hjälpa eller slippa hjälpa, vilja förstå och bli förstådd. 

Tre olika typiska syskonskap; 

han/hon som tycker att sitt syskon bara är ivägen och skiter i honom/henne - kan leda till trubbel i familjen, slitningar, kränkningar och depression.

han/hon som är spindeln i nätet i familjen som vill alla det bästa, som hjälper till för att alla ska få det så bra som möjligt - kan leda till att man inte kan slita sig från den här rollen och blir väldigt vuxen väldigt tidigt.

han/hon som ställer upp i alla lägen för sitt syskon, som finns där i alla lägen. - kan leda till ensamhet och skuld om det skulle vara så att han/hon inte skulle vara med någon gång när det händer något, det kan bli oerhört jobbigt, känslan av att det var han/hennes fel.

För att förhindra att dessa går för långt krävs det samtal och att man uppmärksammar syskonen. Det är dom som kanske har den längsta relationen inom familjen. Det är väldigt viktigt att få med sig alla för det berör alla. Man får inte glömma att syskonen också vill bli uppskattade av sina ansträngningar, de ska få vara barn, vill ha sina saker ifred, vill kunna vara ifred, få tid och plats, inte behöva känna sig rädda, hotade eller utsatta. Som lärare kan man fråga "Hur fungerar det när ett utbrott sker i hemmet?" Känslan av att "det är någon annan som vet" är en trygghet och kan vara en lättnad för dessa barn. Bara att kunna ha vänner hemma hos sig kan vara jobbigt om ingen vet, därför är det så viktigt att prata om funktionshinder i skolan, speciellt om det finns i klassen eller i någon av klassens närhet!

De som har någon med funktionshinder i familjen lever ofta lika lyckliga som vilken familj som helst men för att det ska bli så krävs det respekt och stöd från många och lärare/skolan har en viktig roll under den resan.                                              

  

Fototävling, Nollrasism, Åttor

Något att föreslå på skolan, om det finns tid:
http://nollrasism.tv4.se/tavling/