Fortsättning på föregående inlägg.
I skolan är det så viktigt att skapa en trygghet, speciellt med förvirrade elever. Sedan gäller det att göra roliga lektioner! Angelika struntade i skolan för att det var tråkigt. Hon skolkade istället och hängde i centrum med sina vänner, som ledde till otrygga vägar.
Eleverna ska vilja delta och påverka lektionerna och framförallt få det. Till en början tycker jag att ett skratt på lektionen är 100% viktigare än att de lär sig 1+1=2. Ett skratt betyder att det är roligt och att man kan börja bygga på något för att det finns en tillit. (en inflikare, tänk bara ett träningspass, går du in med inställningen att det är roligt och du ler så är det så mycket enklare än att gå in sur, osäker och irriterad) Jag har pratat om detta med min handledare på VFU:n, där frånvaron var hög, speciellt sena ankomster. Hon sa att enligt henne var detta inte bara elevernas ansvar utan till stor del lärarens! Läraren ska göra det så intressant och roligt att de ska vilja komma till lektionen. I Lärarnas tidning skriver Åsa Rehnström om olika diagnoser, att detta inte ses som ett problem, utan som en tillgång. Det är en lektion på ett gymnasium i Partille, de ska förklara olika ord genom gester. Detta får de blyga eleverna att blomstra och de får långa applåder. Lektioner med glädje, tillit och bekräftelse tror jag höjer allas självförtroende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar