LBD500 - v.46 Tankarna tog över.

Igår skulle jag testa och se vad som hände. Det gick inte så bra.. Jag var inne i en butik och skulle hämta ett paket till en vän. Jag gick till kassan med tankarna: "nu ska jag inte prata med ord utan istället var tyst, visa med hjälp av händerna", "tänk om någon kommer på mig", "det kanske kommer någon som känner mig som vill prata, vad gör jag då?!", "äsch så nu kör jag bara".

Jag kom fram till kön, framför mig står en dam, hon ställer sig vid den andra kassan som är stängd men det ser fortfarande ut som att hon vill handla det hon håller i. Jag tittar på henne och visar med handen att hon kan gå före mig till kassan eftersom att hon var före mig i kön. Kassörskan vänder sig mot henne och säger "ledig kassa här". Damen tittar på mig och jag visar med handen en gång till att hon kan gå före mig till den öppna kassan. Hon tittar på mig, säger ingenting men ler och går fram till kassan. Mina tankar: "det här går ju bra", "säg nu ingenting när jag kommer fram"..

Jag märker att kvinnan före mig inte säger något till kassörskan, hon lägger fram det hon vill handla och tar fram sitt bankomatkort. Kassörskan säger "någonting mer du önskar idag?". Damen tittar på henne och ler, nästan så att det övergår till ett skratt. Kassörskan ler tillbaka och pekar på kortläsaren. "Ha det bra", säger kassörskan och damen lyfter handen och hejar med den och nickar med huvudet utan att säga ett ord och går sedan.

Min tur! Mina tankar "damen innan pratade inte, ska jag inte heller prata nu, det blir ju konstigt", "hur ska jag visa vad jag vill", "tänk om jag helt plötsligt säger något"… Jag hör mig själv säga: 

"- Hej, jag skulle vilja hämta ett paket". Mina tankar "Neeeej, jag skulle ju vara tyst!", "det här var ju misslyckat", "tänk om jag bara kunde hålla tyst…". Aja, nu är det kört för denna gång.

Ibland önskar jag att mina tankar kunde vara tysta så att jag bara kunde göra, testa och se utan att vara rädd. Denna rädsla för att misslyckas, vad är det förnågot egentligen och vad är det att misslyckas?! 

När mina tankar tog över.

Yttre och inre röster.

Händelsen som blev före mig i kön, mellan kassörskan, damen och mig tyckte jag dock var intressant. Vi kommunicerade utan ord och det gick ju bra. Vad som hände var ju att vi använde kroppsspråket och mimik. Jag visade med handen, hon nickade med huvudet, båda log och nästan skrattade. 

Tankar till nästa gång. Jag måste ju försöka och jag måste ju våga. Det värsta som kan hända är att jag börjar prata men då får jag väl bara säga som det är, om det är någon som undrar. Hur svårt kan det vara egentligen? Nytt försök idag!

"Skolan ska stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärk­ sammas. Även hälso­ och livsstilsfrågor ska uppmärksammas.
Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musice­rande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En har­monisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig." (Skolverket LGR11:10) (egna understrykningar).

Ur ett didaktiskt perspektiv tänker jag att dessa övningar är mycket givande för mig, att förstå och uppleva själv. Att pröva det som jag kanske kommer utsätta mina elever för. Jag tror att det är mycket viktigt att själv ha erfarit olika situationer, för att förstå (om inte fullständigt så iallafall ha prövat på och få en lite närmare förståelse). Vad jag menar när jag säger att jag kommer "utsätta mina elever för detta" menar jag att ge dem uppgifter som de inte alls känns bekväma med att göra. Beroende på vad de kan, har med sig sedan tidigare, erfarenheter, känslor, behov m.m.

Saussures, lingvist, gör skillnad på språk och tal. Han menar att språk är regler och system som är oberoende av den enskilda individen medan tal är den aktivitet som används vid kommunikation. Barthes översätter dessa med språk som kod och tal som meddelande. Kod kan också betyda norm eller regel. Normer är något som växer fram och som olika kulturer skapar. Om någon bryter mot dessa så märks det om det är så att man själv följer i normerna. Först då tal, bilder, texter, rörelser osv. sätts i samband med språkliga normer eller regler blir dessa möjliga att tolka. Och det är i den sociala interaktionen som koder utvecklas (Z Nordström:335 f.).

Det här med normer, det är det som får mig rädd. Rätt och fel, att misslyckas. Men det jag funderar på är för vem. För vem är det rätt och fel och vad är det som skrämmer? Är det att ta bort ett sinne eller är det vad den som jag pratar med ska säga eller tycka och tänka? Handlar det om jag, mig själv eller om den jag kommunicerar med? Vem gör vad och känner vad i denna kommunikation?

Källor:

• Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.
• Nordström, Gert Z. (1989). Bilden i det postmoderna samhället: konstbild, massbild, barnbild. Stockholm: Carlsson.

LBD500 v.46 Sinnen-kommunikation-material-stolen.

Hur jag ska gå vidare i detta?

Jag vill undersöka mötet med andra personer och med olika material som går att arbeta med i ämnet bild i olika situationer med olika sinnen exkluderade. Jag tänker att jag ska exkludera ett sinne/dag.

dag 1: ta bort hörseln med hjälp av öronproppar.
dag 2: ta bort synen med hjälp av ögonbindel.
dag 3: ta bort talet genom att inte prata med någon.
dag 4: ta bort känseln genom att inte använda min högerhand (då jag är högerhänt).

Varje dag måste jag kommunicera med någon eller några för att se vad som händer i mötet. Jag ska även göra någonting i något material.
Vad det ska vara för kommunikationssituationer och i vilka material jag ska arbeta med behöver jag fundera på.

Frågor som jag kan ställa till mig själv under detta undersökande skulle kunna vara:
Hur känns det för mig?
Hur reagerar den jag kommunicerar med?
Vad händer i mötet?
Hur börjar det?
Vad gör jag i olika situationer?
Vad gör den jag kommunicerar med i olika situationer?


Apropå kommunikation:

När jag åkte hem idag, släpade jag på en stol som jag har fått. Bara att jag bar på denna gjorde att folk började prata med mig. Detta tyckte jag också var intressant. Det var inga långa samtal vi hade men det skapades ändå kommunikation med människor som jag inte känner av att endast bära på något!
Kommentarer:
"Nämen, haha, jasså så du har med dig din egna sittplats på bussen?"
"Vilken tjusig stol du har"
"oj, det ser jobbigt ut"

LBD500 -v.46 sinnen och kommunikation

Under handledningen när jag berättade vad jag gjorde och hur jag tänkte så slog det mig när de andra pratade med mig att jag ju har arbetat själv. Det sker ingen kommunikation med någon annan. Det sker kommunikation mellan mig och material men inte mellan mig och andra människor.

Ett upplägg: Bjud in några personer, få dem att arbeta med olika material tillsammans så de behöver kommunicera med varandra men begränsa dem att de inte få använda talet eller skriften. Jag kan då observera vad som händer.

Vad jag tänker om det upplägget nu när jag har tänkt på det en stund är att jag får ju inte veta hur det känns. Jag kan se och anta men jag vet inte alls hur det känns att vara i situationen. Under dagen har jag  sett mig omkring, hur ser det ut och vad finns det omkring mig.

Hur skulle det vara att exkludera/begränsa mig. Hur skulle jag bli bemött, hur skulle det börja, skulle jag bli förstådd och/eller förstå, hur skulle jag bemöta andra?
Nu funderar jag på sinnena: hörsel, syn, känsel, tal, smak, lukt.

Begränsa mitt synfält genom paraplyt.

Varför detta märke i golvet?

Vad händer mellan dessa märken?

Om jag skulle blunda nu, vad skulle jag göra då?

Eller om jag inte skulle se här?

!?

Jag har även tänkt på det här med att jag i början fokuserade på eleverna med svenska som andraspråk, nu tänker jag att det kan ju faktiskt handla om vem som helst, du som jag. Att vi alla har våra begränsningar, behov, brister, begåvningar och att dessa kan påverka vår kommunikation på olika sätt. Frågan är bara hur och hur vi gör i olika situationer och vad som händer i mötet med olika personer med alla olika erfarenheter, förutsättningar, behov och begåvningar.

LBD500 v.46 - tema - "hur det började" rebus+dans

I började fundera mer på det här med att måla med olika material och känna med olika sinnen med elever som inte kan svenska språket. Jag tänkte att om man inte har ord så har man bilder. Eller hur fungerar kommunikationen? Är bilder lika över hela världen? -Nej.. så bara bilder fungerar inte heller..

Jag tänkte annars att rebus är bra: rebus på tema "hur det började".

Jag började fundera vidare på hur en rebus för en visa skulle se ut men kände snart att det inte var så givande.

Finns det några bilder som är universella? Under handledningen kom vi fram till att de fyra elementen (jord, luft, vatten och eld /sol) är nog de som de flesta har sett, hört eller känt på något sätt. Jag började fundera på vad jag skulle kunna göra med det.

Jag satte igång musik och började dansa. Vardagsrumsdans till låten "When it comes to us -Frances. Improvisation med temat "hur det började".

LBD500 - v.45 - Lånestopp och målande

För att börja denna process med gestaltning och uppsats började jag med att gå till biblioteket.
Jag samlade på mig en tung hög med böcker, fick lånestopp på biblioteket!! Viste inte att det fanns ett lånetak, men ja när ens hem börjar se ut som biblioteket är det kanske dags att stoppa ett tag och läsa det man har innan man börjar samla mera text..

I denna textröra blev jag lite förvirrad. Psykologi, pedagogik, filosofi, hen, hon, han, den, det, menar, anser, säger, forskar, lär …. STOP. Det var dagt att göra, sätta igång och göra något. Jag behövde börja i något annat för att förstå eller kunna sätta mig in i alla dessa bokstäver, ord och meningar kände jag.

Jag började med att komma på ett tema. Jag skrev upp olika alternativ, jorden, rymden, vi och dem, demokrati, jag och du, identitet, hur det började, var det började m.m. 

Jag valde temat: "hur det började". 

Jag plockade fram en vit canvasduk, monterad på en träram, akrylfärger:röd, gul, svart och vit och började måla "hur det började".

I denna målning blev jag inspirerad av Lennart Nilsson, svensk fotograf.

LBD500 - v.45 Avstamp

Jag tar avstamp i LBD360 för att gå in i LBD500.

LBD360 var ett gestaltningsarbete genom appropriation. Här är några bilder från utställningen på A-venue. Jag började i fröet och gick vidare till frågan "var är du ifrån?" till ett sökande i platser till mörkret och vidare till det du ser här.

LBD500 - Start!

Då var tiden inne för examensarbete i bild och visuell kultur.

Min ingång:

Mina ämnen som jag läser på lärarutbildningen och kommer att undervisa i på gymnasial nivå är svenska som andraspråk och bild och visuell kultur.

Svenska som andraspråk är mycket aktuellt nu då vi har många människor som kommer till Sverige från krig och/eller oroligheter i olika länder.
Bild och Visuell kultur är också mycket aktuellt i och med detta då bilder blir mycket betydelsefulla för den som inte kan läsa text på svenska.

Jag vill skriva om detta för att belysa behovet av bildämnet i framförallt förberedelsegrupp (FBG). Hur bildämnet kan stötta elever som kan ha med sig en ryggsäck av oro och olika traumatiska upplevelser. Jag tycker att det är ett intressant, aktuellt och viktigt ämne och jag kommer i största sannolikhet, tillsammans med kollegor, möta dessa elever. Jag vill veta varför en elev gör som den gör, hur jag som lärare kan bemöta detta och vad eleven kan göra i bild för att främja lärandet trots oros tankar och andra yttre och inre störande/oroande påverkningar.

Bildämnet är ett ämne där eleverna ofta utgår från sig själva eller i alla fall får skapa själva. Att producera och processa kan skapa prestationsångest men även väcka tankar och känslor då man i konsten ofta går till sig själv och söker i ”sitt egna bibliotek”. I detta examensarbete tänkte jag undersöka att arbeta med ett tema, i olika material, i ämnet bild för att undersöka vad som händer i görandet. Jag tror även att demokratin kan öka genom bildskapandet. Att kunna kommunicera är a och o för att upprätthålla demokratin, alla ska kunna komma till tals, delta och aktiveras.

I de praktiska och estetiska ämnen krävs det språk för att kunna skriva t.ex. bildanalyser, kostdagböcker eller läsa beskrivningar o.s.v. men eftersom att dessa ämnen även kan uttryckas genom andra språk så som kommunikativa bilder och/eller rörelser så fungerar dem i alla språk och kulturer. Eftersom att eleverna kan börja ”läsa” dessa ämnen så pass tidigt efter deras flykt till Sverige tror jag att oron, ångesten, nyfikenheten, rädslan och alla känslorna ligger väldigt nära till hands. Därför tror jag att det är viktigt som bildlärare att känna till elevernas ryggsäck och att ta vara på och bearbeta och hjälpa eleverna på bästa sätt i bildundervisningen. Identiteten kan ifrågasättas då man är på flykt, vem är jag? Vem är jag i skolan? Var är jag? Hur börjar det? Hur fungerar det här? m.m

Att arbeta med ett tema med olika bildspråk och material tror jag kan vara ett sätt att aktivera, inkludera, medvetenhet-göra och bearbeta sig själv, sitt och förstå samband och demokrati.