LBD500 - v.46 Tankarna tog över.

Igår skulle jag testa och se vad som hände. Det gick inte så bra.. Jag var inne i en butik och skulle hämta ett paket till en vän. Jag gick till kassan med tankarna: "nu ska jag inte prata med ord utan istället var tyst, visa med hjälp av händerna", "tänk om någon kommer på mig", "det kanske kommer någon som känner mig som vill prata, vad gör jag då?!", "äsch så nu kör jag bara".

Jag kom fram till kön, framför mig står en dam, hon ställer sig vid den andra kassan som är stängd men det ser fortfarande ut som att hon vill handla det hon håller i. Jag tittar på henne och visar med handen att hon kan gå före mig till kassan eftersom att hon var före mig i kön. Kassörskan vänder sig mot henne och säger "ledig kassa här". Damen tittar på mig och jag visar med handen en gång till att hon kan gå före mig till den öppna kassan. Hon tittar på mig, säger ingenting men ler och går fram till kassan. Mina tankar: "det här går ju bra", "säg nu ingenting när jag kommer fram"..

Jag märker att kvinnan före mig inte säger något till kassörskan, hon lägger fram det hon vill handla och tar fram sitt bankomatkort. Kassörskan säger "någonting mer du önskar idag?". Damen tittar på henne och ler, nästan så att det övergår till ett skratt. Kassörskan ler tillbaka och pekar på kortläsaren. "Ha det bra", säger kassörskan och damen lyfter handen och hejar med den och nickar med huvudet utan att säga ett ord och går sedan.

Min tur! Mina tankar "damen innan pratade inte, ska jag inte heller prata nu, det blir ju konstigt", "hur ska jag visa vad jag vill", "tänk om jag helt plötsligt säger något"… Jag hör mig själv säga: 

"- Hej, jag skulle vilja hämta ett paket". Mina tankar "Neeeej, jag skulle ju vara tyst!", "det här var ju misslyckat", "tänk om jag bara kunde hålla tyst…". Aja, nu är det kört för denna gång.

Ibland önskar jag att mina tankar kunde vara tysta så att jag bara kunde göra, testa och se utan att vara rädd. Denna rädsla för att misslyckas, vad är det förnågot egentligen och vad är det att misslyckas?! 

När mina tankar tog över.

Yttre och inre röster.

Händelsen som blev före mig i kön, mellan kassörskan, damen och mig tyckte jag dock var intressant. Vi kommunicerade utan ord och det gick ju bra. Vad som hände var ju att vi använde kroppsspråket och mimik. Jag visade med handen, hon nickade med huvudet, båda log och nästan skrattade. 

Tankar till nästa gång. Jag måste ju försöka och jag måste ju våga. Det värsta som kan hända är att jag börjar prata men då får jag väl bara säga som det är, om det är någon som undrar. Hur svårt kan det vara egentligen? Nytt försök idag!

"Skolan ska stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärk­ sammas. Även hälso­ och livsstilsfrågor ska uppmärksammas.
Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musice­rande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En har­monisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig." (Skolverket LGR11:10) (egna understrykningar).

Ur ett didaktiskt perspektiv tänker jag att dessa övningar är mycket givande för mig, att förstå och uppleva själv. Att pröva det som jag kanske kommer utsätta mina elever för. Jag tror att det är mycket viktigt att själv ha erfarit olika situationer, för att förstå (om inte fullständigt så iallafall ha prövat på och få en lite närmare förståelse). Vad jag menar när jag säger att jag kommer "utsätta mina elever för detta" menar jag att ge dem uppgifter som de inte alls känns bekväma med att göra. Beroende på vad de kan, har med sig sedan tidigare, erfarenheter, känslor, behov m.m.

Saussures, lingvist, gör skillnad på språk och tal. Han menar att språk är regler och system som är oberoende av den enskilda individen medan tal är den aktivitet som används vid kommunikation. Barthes översätter dessa med språk som kod och tal som meddelande. Kod kan också betyda norm eller regel. Normer är något som växer fram och som olika kulturer skapar. Om någon bryter mot dessa så märks det om det är så att man själv följer i normerna. Först då tal, bilder, texter, rörelser osv. sätts i samband med språkliga normer eller regler blir dessa möjliga att tolka. Och det är i den sociala interaktionen som koder utvecklas (Z Nordström:335 f.).

Det här med normer, det är det som får mig rädd. Rätt och fel, att misslyckas. Men det jag funderar på är för vem. För vem är det rätt och fel och vad är det som skrämmer? Är det att ta bort ett sinne eller är det vad den som jag pratar med ska säga eller tycka och tänka? Handlar det om jag, mig själv eller om den jag kommunicerar med? Vem gör vad och känner vad i denna kommunikation?

Källor:

• Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.
• Nordström, Gert Z. (1989). Bilden i det postmoderna samhället: konstbild, massbild, barnbild. Stockholm: Carlsson.