Under handledningen när jag berättade vad jag gjorde och hur jag tänkte så slog det mig när de andra pratade med mig att jag ju har arbetat själv. Det sker ingen kommunikation med någon annan. Det sker kommunikation mellan mig och material men inte mellan mig och andra människor.
Ett upplägg: Bjud in några personer, få dem att arbeta med olika material tillsammans så de behöver kommunicera med varandra men begränsa dem att de inte få använda talet eller skriften. Jag kan då observera vad som händer.
Vad jag tänker om det upplägget nu när jag har tänkt på det en stund är att jag får ju inte veta hur det känns. Jag kan se och anta men jag vet inte alls hur det känns att vara i situationen. Under dagen har jag sett mig omkring, hur ser det ut och vad finns det omkring mig.
Hur skulle det vara att exkludera/begränsa mig. Hur skulle jag bli bemött, hur skulle det börja, skulle jag bli förstådd och/eller förstå, hur skulle jag bemöta andra?
Nu funderar jag på sinnena:
hörsel,
syn, känsel,
tal, smak, lukt.
 |
| Begränsa mitt synfält genom paraplyt. |
 |
| Varför detta märke i golvet? |
 |
| Vad händer mellan dessa märken? |
 |
| Om jag skulle blunda nu, vad skulle jag göra då? |
 |
| Eller om jag inte skulle se här? |
 |
| !? |
Jag har även tänkt på det här med att jag i början fokuserade på eleverna med svenska som andraspråk, nu tänker jag att det kan ju faktiskt handla om vem som helst, du som jag. Att vi alla har våra begränsningar, behov, brister, begåvningar och att dessa kan påverka vår kommunikation på olika sätt. Frågan är bara hur och hur vi gör i olika situationer och vad som händer i mötet med olika personer med alla olika erfarenheter, förutsättningar, behov och begåvningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar