Tisdag 20/9 -11

kommer mer snart...

Måndag 20/9 -11

"Forever young" av Alphaville stod vi i en kör och sjöng framför de stora blocklägenheterna. Några tittade ut, applåderade, skrattade och några tittade ut av ren nyfikenhet. Det offentliga rummet blev en minikonsert på några minuter. Några tyckte om det andra nonchalerade oss helt.

Teckning, att teckna med fel hand och att teckna ett främmande föremål är en utmaning. Alla hade med sin varsin hemlig sak som man sedan beskrev för den andre. Den som lyssnade tecknade vad som sades och sedan fick man en teckning som förhoppningsvis vad snarlik med den hemliga saken.

Teckning efter beskrivning och teckning efter att ha sett den hemliga saken,

i det här fallet en nallebjörn.

Nästa övning, porträtt. Teckna med den hand du inte är van vid och titta inte på pappret. Personen du målar av ska göra grimaser. Detta var inte lätt! Vi målade allt med kolkritor. Rita med pennan som blicken går, ta inte upp pennan från pappret om det går utan följ vidare med pennan som blicken går på personen.

 Fort. porträtt. Denna gången skulle vi titta på den vi skulle måla av i 5 minuter och sedan gå därifrån och teckna från minnet. Efter det skulle vi sitta mot varandra och måla av varandra på vanligt sätt, med rätt hand och man fick titta på pappret när man måla och på personen man målade av. Min reflektion efter övningen var att jag tecknade bättre ut minnet än när hon satt framför mig. Vet inte om det handlar om press eller vad det berodde på men bilden jag blev mest nöjd med var bilden ut minnet.

Vänster: Vanlig porträtt bild.         Höger: Porträtt ut minnet

Vi arbetade mycket med mellanrummet, sången gjorde vi alla tillsammans bra, vista tyckte om det andra inte alls. Men det blev en sång av det och alla var med. Att arbeta med teckning, att arbeta med sin icke vanliga hand och att inte känns så stor press gav att man tog det lugnt och brydde sig inte lika mycket om det blev bra eller inte utan gjorde bara sitt bästa. 

Konstbiennal, PANDEMONIUM

 - Art in a time of Creativity Fever.


Konstbiennalen satte hjärnan i snurrning, många intryck och många tycken och tankar. Dagen började i stor spänning och fortsatte lite förvirrande och nyfiket. Verken på museerna gav olika intryck vissa sa mer än andra osv. det beror nog på hur mycket man sett tidigare och vad man har för erfarenheter.
Jag blev inspirerad och även fundersam, jag förstod inte all konst vilket gjorde mig lite frustrerad men det är kanske så det ska vara. Det ska inte vara för enkelt, vem har sagt att det ska vara enkelt förresten..

Dagen avslutades med en fråga

Finns det hopp och vad är hopp? 

Viktigt men svårt?

Det som är så spännande är att det verkligen kan gå åt vilket håll som helst, man vet inte. Men detta tycker jag även är lite skrämmande. Kan man ha sokratiska samtal om religion, moralfrågor, meningen med livet o.s.v. ?

Det är ämnen som är väldigt viktiga och känns aktuella men det känns lite osäkert att ha samtal om det när det är så känsliga ämnen och man som lärare inte har koll på vilket håll det leder. Man vill ju inte som lärare få sina elever på villovägar och ha föräldrar ringades om hur man kan ha ett sådant samtal och hur man kan låta samtalet få den formen. Eftersom att ingenting är rätt eller fel så känns det lite läskigt.

Om man har ett samtal om något känsligt ämne, tror jag även att man inte ska ha något mål, att man måste vara förberedd och berätta, prata om vad som är rätt eller ta upp lagar. Det måste finnas någon som kan knyta ihop påsen så det inte blir fel. Som lärare tror jag man måste vara beredd på att det kan bli fel och att man då måste gå in och tycka och rätta till tankarna så inte eleverna känner sig vilsna efter sokratiska samtal.

Sokratiska samtal 13-14/9 -11

Kändes till en början väldigt obegripligt och svårt men efter några försök
att förstå och några övnings samtal börjar jag förstå idén och varför det är viktigt!

Gjorde en lite tanke karta över sokratiska samtal

Det känns som en väldigt bra metod! Vi kom fram till i gruppen att det även är viktigt att kunna ha det
som en grundtanke över lag i ett klassrum. Det kan bli fel tror jag om man gör det till ett sätt som bara
finns då och då när man ska ha samtal. "Nu ska vi ha ett sokratiskt samtal" det låter som att det är något som bara gäller under en viss period som sedan går över till motsatsen. Så jag tänker att alltid ha det i tanken är nog bra, att man öppnar elevernas sinnen och låter dem stiga fram i rampljuset varje dag. Detta tror jag gör dem mer säkra på sig själva och gör att makten inte blir så starkt riktad på läraren.

Alla får rätt att prata och allas tankar får ta plats. Läraren står inte med pekpinnen och säger vad som är rätt och fel utan alla får chansen att ta upp det som är viktigt för en i det samtalet som pågår. Alla får tid att prata och läraren lyfter elevernas tankar och alla kännes sig viktiga.

Det är så stressigt och alla har något att säga alltid men det är inte alltid alla får den plats eller den tid som han eller hon behöver för att kunna uttrycka sig. Så metoden sokratiskt samtal tror jag kan lyfta dem som behöver lite mer tid eller de som behöver lite mer stöd och kan då också våga säga sin åsikt när läraren lyfter fram eleverna och ser till att alla får sin tid. Tankepauserna är bra för de som tänker först och pratar sen har tid att tänka det han eller hon vill säga utan att bli avbruten av en ny riktning i samtalet. Det blir som ett väntrum för att låta tankar och åsikter få ta plats och kunna uttrycka det på ett bekvämt sätt. 

Vi fick i uppgift att förbereda ett eget sokratiskt samtal och komma på inledande frågor och tolkningsfrågor till en bild eller en text. Jag valde en bild ur Elsa Beskows saga "Solägget".

Jag tänkte mig först att denna bild skulle passa yngre barn, låg och mellan stadiet, men när jag i gruppen presenterade den så kom vi även fram till att det hade gått i äldre grupper. Då hade det blivit en lite lättare, ta sig tillbaka till barnasinnet uppgift. Min tanke var att väcka fantasin och se mer än vad det egentligen är och att förstå att vi ser olika. Men sokratiska samtal ska inte ha något mål så vad bilden skulle leda vet jag inte.

Min inledande fråga skulle vara, Vad tror du de har hittat? Mina senare frågor hade varit; Varför tror du det? Är det människor på bilden? Kan grodor prata? Sedan tänker jag mig att frågorna kommer i samtalet naturligt och att man lyfter svaren och går djupare in på vissa intressanta svar.

Måndagsbarn 12/9 -11

Lek, Spel eller Kreativitet
Vad är bäst, är något bättre än det andra i så fall varför?

Spontana tankar om 

lek: är att det är roligt, mycket skratt
och gemenskap. Stora ytor ingen ram för rätt och fel

spel: handlar om att vinna, koncentration
och individuell handling. Liten hemlig yta med många regler

kreativitet: något som man uttrycker på sitt sätt,
något personligt som kommer fram när det är lite
stökigt och när det finns små ramar eller riktlinjer.
När det finns ett mål att nå men skapas av rörlighet.
Måste få ta plats och vara till en början rätt åt alla håll.

Jag tror det är bäst med lite av varje, tror inte något är bättre än det andre.
Lek är bra för att få en positiv stämning och för att få plats och rum
för kreativitet och gemenskap. Att kunna lära att samarbeta och lära av
varandra och hjälpas åt. Spel är bra för koncentrationsförmågan att lära
sig målmedvetenhet och att följa regler och riktlinjer. Kreativitet känns som något
som skapas ur en mix av lek och spel, utan kreativitet är det svårt att få igång en lek
eller ett spel. Det är som tre komponenter som behöver varandra.

Bilderna är från dagens skoldag.

Vi blev indelade i grupper då vi gick till en plats som vi

tyckte va intressant. Där samlade vi skräp. Sedan samlades vi alla grupper

och gick till en annans grupp samlade skräp och byggde något med rubriken

LEK

sedan målade vi vår "lekplats" med vatten på torget.

Vi gick sedan runt i alla grupper och tecknade varandras "lekplatser", 

någon gång utan att titta på skisspappret och några gånger fick vi titta

på pappret men på tid.

Lördagsgodis

Spinner på tankar och funderingar kring det offentliga rummet.

Handlar det endast om makt och pengar?
Eller handlar det om att våga och ta risker?
Handlar det om dig, mig och du, dom. Om Vi och Dem?


Hur fungerar det i skolan, vems ansvar är det och måste man gå över gränser för
att lära sig något. Vad är egentligen att gå över gränser? Är det att göra rätt
och fel eller att tänja på sina egna gränser och våga ta plats i samhället?
Vem får ta plats i samhället, du eller jag eller båda? Vem bestämmer det?