Måndag 20/9 -11

"Forever young" av Alphaville stod vi i en kör och sjöng framför de stora blocklägenheterna. Några tittade ut, applåderade, skrattade och några tittade ut av ren nyfikenhet. Det offentliga rummet blev en minikonsert på några minuter. Några tyckte om det andra nonchalerade oss helt.

Teckning, att teckna med fel hand och att teckna ett främmande föremål är en utmaning. Alla hade med sin varsin hemlig sak som man sedan beskrev för den andre. Den som lyssnade tecknade vad som sades och sedan fick man en teckning som förhoppningsvis vad snarlik med den hemliga saken.

Teckning efter beskrivning och teckning efter att ha sett den hemliga saken,

i det här fallet en nallebjörn.

Nästa övning, porträtt. Teckna med den hand du inte är van vid och titta inte på pappret. Personen du målar av ska göra grimaser. Detta var inte lätt! Vi målade allt med kolkritor. Rita med pennan som blicken går, ta inte upp pennan från pappret om det går utan följ vidare med pennan som blicken går på personen.

 Fort. porträtt. Denna gången skulle vi titta på den vi skulle måla av i 5 minuter och sedan gå därifrån och teckna från minnet. Efter det skulle vi sitta mot varandra och måla av varandra på vanligt sätt, med rätt hand och man fick titta på pappret när man måla och på personen man målade av. Min reflektion efter övningen var att jag tecknade bättre ut minnet än när hon satt framför mig. Vet inte om det handlar om press eller vad det berodde på men bilden jag blev mest nöjd med var bilden ut minnet.

Vänster: Vanlig porträtt bild.         Höger: Porträtt ut minnet

Vi arbetade mycket med mellanrummet, sången gjorde vi alla tillsammans bra, vista tyckte om det andra inte alls. Men det blev en sång av det och alla var med. Att arbeta med teckning, att arbeta med sin icke vanliga hand och att inte känns så stor press gav att man tog det lugnt och brydde sig inte lika mycket om det blev bra eller inte utan gjorde bara sitt bästa.