Det som är så spännande är att det verkligen kan gå åt vilket håll som helst, man vet inte. Men detta tycker jag även är lite skrämmande. Kan man ha sokratiska samtal om religion, moralfrågor, meningen med livet o.s.v. ?
Det är ämnen som är väldigt viktiga och känns aktuella men det känns lite osäkert att ha samtal om det när det är så känsliga ämnen och man som lärare inte har koll på vilket håll det leder. Man vill ju inte som lärare få sina elever på villovägar och ha föräldrar ringades om hur man kan ha ett sådant samtal och hur man kan låta samtalet få den formen. Eftersom att ingenting är rätt eller fel så känns det lite läskigt.
Om man har ett samtal om något känsligt ämne, tror jag även att man inte ska ha något mål, att man måste vara förberedd och berätta, prata om vad som är rätt eller ta upp lagar. Det måste finnas någon som kan knyta ihop påsen så det inte blir fel. Som lärare tror jag man måste vara beredd på att det kan bli fel och att man då måste gå in och tycka och rätta till tankarna så inte eleverna känner sig vilsna efter sokratiska samtal.
Kommer du i håg det där om gruppsykologi i LAU som handlade om att man kan lyfta och avdramatisera känslor/oroligheter/viktiga frågor gemensamt i en klass som man upptäcker hos en elev? Jag minns att det kändes som en så bra grej att ta med ut i arbetslivet.. Om alla i en klass genensamt kan uppleva och vända och vrida på tex rädslan för mobbning kan man på så sätt jobba bort att en viss elev får spela rollen som "den mobbade", "den farlige", eller varför inte "nörden". Angående att samtala med lösa trådar känner jag kanske inte igen mig i att det är läskigt, men däremot tycker jag det kan vara oerhört tröttande när alla bara surrar fritt. Därför tror jag vi behöver öva mer på att som samtalsledare ändå hitta stringens i samtalet genom att se till att deltagarna knyter an till ämnet och att den initiala nyfikenheten för frågan finns kvar. Annars blir det ju bara hjärnmos ;).
SvaraRaderaDet är så sant så sant, sjävklart är det viktigt att lyfta sådana ämnen.
SvaraRaderaJag tror också att det är viktigt att våga ta i det istället för att nonchalera det hela.. Jag upplevde ett sådant tillfälle på en skola där SD vunnit skolvalen ett antal perioder där läraren diskuterade konsekvenser av invandring där förstås det började luftas en hel del åsikter. Men när eleverna fick sätta ord på sina känslor, fick nya infallsvinklar (från lärarens sida) så landade inte alls lektionen i ett läge som kändes hotfullt. Men det är en balansgång att som lärare behöva visa respekt för sådana åsikter för elevens skull, men samtidigt å samhällets vägnar vara "demokratisk väktare" som absolut inte ska acceptera sådana åsikter... Jag tror det går att arbeta med.. man måste bara våga (och vara förberedd så man inte blir överrumplad)
SvaraRadera