Dagen D Onsdag 7/8

Morgonens spänning, klippa, klistra, tänka, vara kreativ och bygga!

Idag hände det som jag väntat på ett tag nu.

Det jag till en början såg som en lätt match blev något större.

Känslan att gå ut i det offentliga rummet och förändra var en annan än jag tänkt mig.
Det var mer påfrestande än jag trodde, jag gick till min plats ganska kallsinnig. Processen om hur jag skulle utföra min installation på busshållplatsen gick i repris i tanken från att jag klev på spårvagnen till att jag gick av. Plötsligt kände jag mig lite obekväm.

När jag skulle ta lite plats i det offentliga rummet, där människor kommer och går, förbi passerade det spårvagnar där folk tittade förundrat på mig. Jag kände mig lite utsatt men även lite intressant. Minerna som log och minerna som såg negativt på mig.

Det som slog mig att det var så lätt att få sin ”röst hörd”. Jag ville stå kvar och bevaka min installation. Jag var dock tvungen att gå för att de som stod där viste att det var jag som gjort det och då fick det inte samma effekt som att jag skulle stått kvar där. Jag tog en promenad för att människorna skulle våga närma sig min tuggummikopp. Jag gick upp till mina klasskamrater och såg hur det gick för dem.

När jag kom tillbaka för att se hur det såg ut var jag så förväntansfull över att något skulle ha hänt. Jag hade ingen aning om vad men ville ändå att något skulle ha hänt. Av någon anledning kände jag mig väldigt glad, kanske på grund av att jag tänkte att jag hade bidragit med något eller att jag hade hoppats på att några hade sett det så jag hade förmedlat något.

Och något hade det…

Någon hade enligt min hypotes trampat i något av mina fastknutna tuggummin och blivit så irriterad att personen hade slitit av ”tuggummikoppen”. För kvar var bara den vita plastpåsen och lappen. Koppen och tuggummitrådarna var borta.

Jag hade valt att knyta fast tuggade tuggummin i trådar för att folk skulle agera. Kanske var det ett väl drygt sätt av mig att göra på det sättet men jag hade en tanke med det. Hur ofta har man inte läst en lapp och tänk” oh vad intressant” men efter ett tag glömt det för att det inte berört en själv i den stunden. Nu har jag gjort så att alla i närheten av mitt budskap kommer bli berörda för de måste kryssa sig fram mellan tuggummina på gatan eller i värsta fall även få ett tuggummi under skon och känna vad irriterande det är och kanske då tänka till en extra gång. 

Den personen som blev utsatt av min tuggummikopp kommer förhoppningsvis tänka en extra gång innan han eller hon får tanken på att spotta ut tuggummit på gatan.