Workshop 1

Workshop 1,                                                                 11-09-02

Vad? Hur? Varför?
POST IT – Den andre

1. Vi parade ihop oss tre och tre och skulle hitta likheter med varandra
skriva ett ”likhetsord” på varsin post it och sätta på golvet för att sedan hitta en ny trio och hitta likheter med varandra.

Vi fick som nya en chans att prata med varandra, vi fick en uppgift som gjorde oss tvungna att prata med varandra. Vi samtalade om något som berörde oss alla. Efter några minuter bytte man trio och fick nya samtal med nya personer som man aldrig eller endast ett fåtal gånger pratat med tidigare.

Ingen kom utanför, alla fick samma rätt och hade samma utgångspunkt att komma till tals. Vi fick lära känna den andre och få en kontakt som var lättsam och rolig. Varför vi gjorde detta var för att lära känna varandra på ett lättsamt sätt. En bra, första ”lära känna” övning där alla har samma utgångspunkt. Ingenting är fel bara olika och lika som vi alla är. Ett bra sätt att lära känna den andre.

Post-it golv med alla våra ord

2. Vi ställde oss i en ring och fick varsin post-it bunt och skulle skriva våra första
ord som dök upp när vi fick höra ordet ”den andre”. Sedan skrev man upp ett ord på varje post it-lapp mellan 1-8 ord. Vi satte dem på golvet som ett träd.

En började sätta lapparna så gick det varvet runt, en och en. Alla var aktiva och hjälpte den som skulle sätta lapparna på golvet undertiden man väntade på sin tur. Man hjälpte till med vart man kunde sätta lappen för om någon redan satt en lapp som påminde om samma ord byggde vi grenar ut från trädet.

Alla fick tid att bygga trädet, säga sin tanke. Det kändes till en början lite obehagligt att inför en ny grupp presentera sina tankar. Men väldigt snart kändes det bra och säkert då alla fick tid och blev respekterade och dessutom fick respons från varandra. Det kändes bra att både ”säga” sin tanke och ge respons och hjälpa till. En bra uppgift som gav tecken på att det finns omtanke och styrka i gruppen. Alla i gruppen blev sedda och ingen försvann.

Våra meningar till en text

3. Alla fick varsin text om Carl Johan De Geer, vi fick två minuter på oss att stryka under varje rad med spritpenna men skulle behålla ett ord på varje rad. Efter överstrykningsprocessen fick vi en minut på oss att bilda en mening av de ord som återstod på pappret. Därefter gick vi ihop tre och tre och skulle bilda en text av våra olika meningar.

Eftersom att tiden var knapp hade man inte tid till att tänka på vilket ord som sparades på varje rad. Detta gjorde att det slumpades fram enstaka ord på pappret när man var klar. Man hann inte komma på vilka ord man skulle välja eller varför utan det bara blev. Detta gjorde att meningarna blev personliga men med ett opersonligt innehåll. När vi gick ihop tre och tre var jag nyfiken på vad de andra fått ihop för meningar. Jag blev lite imponerad över att det gick att få ihop en mening av de orden som blev kvar. Roligt var också att verkligen alla hade fått ihop varsin mening. Vår text blev som en dikt.

Alla bidrog med sin mening vilket gjorde att alla var delaktiga. Det var lite läskigt att visa sin mening för några som man inte hunnit lära känna än. Men eftersom att innehållet inte var sitt egna var det lättare och roligt att kunna göra en text tillsammans. Det var roligt att kunna skapa en text som blev ett verk på väggen. Att skapa med den andre, något som utvecklar och gör det man tror är omöjligt möjligt. Allt går om man vill och försöker bara man diskuterar, vågar och respekterar.