LBD500 - v.47 Sinnen - rösten - musikkollage - att sätta igång

Jag satte mig ned, började riva tidningspappret, men det var så tyst. Jag hörde klockan tick tack tick tack tick tack och fläkten som ven bakom mig, jag blev okoncentrerad. Jag gick runt ett varv i rummet, letade efter något som jag inte visste vad. Min morfar lyssnar ofta på klassisk musik så jag tänkte att det ska jag spela nu. När jag pratade med honom förra veckan så sa han att jag skulle lyssna på något klassiskt, nu minns jag inte namnet, men det var efter att jag hade varit på en konsert i Göteborgs Konserthus som han kom att tänka på det.

Jag söker på Mozart på min musikspelare. Vad som händer när jag lyssnar på Mozart är att jag börjar pröva, jag börjar leka med rösten samtidigt som rivandet av pappret nästan blir som en dans. Det sker och jag gör, jag har satt igång. Jag får arbeta med händerna, rösten och hörseln. Jag kan inte melodin till hundra procent men jag försöker härma och "rösta" med.



Jag har skrivit några låtar och komponerat dessa med lite gitarrspel och piano. När jag gjorde med händerna, pappmaché, så lyssnade jag på dem efter min Mozartstund. Under tiden så spelade jag in processen i ljud. I inspelandet har jag mixat ihop bitar från några låtar med mitt rivande av tidningspapper. Kanske hör texterna ihop med min process, skapandet, mötet, identitet, vi, du, jag, att göra, vissla, nynna, umma, känna, pröva, förstå, inte förstå osv. När jag skapar och gör börjar jag tänka och fundera. Här är en mix av olika tankegångar.

För att skapa ljudfilerna använde jag mig av Garageband och Soundcloud (https://soundcloud.com).

LBD500 - v.47 -Exkludera sinnen fortsättning

Att exkludera synen:

Vid frukostbordet,

Min bordskamrat äter, det krasar när han tar tuggor från knäckebrödet. Min gröt är varm och mjuk. Jag letar efter min kaffekopp med handen över bordet. Jag får tag i den, tror jag, känslan är kall, formen är som en cylinder, det är inte kaffet. Jag har hittat mitt vattenglas. Min hand letar vidare, jag känner något varmt, cylindrigt med ett utstickande öra att hålla i, här är den, min kaffekopp. Det smakar gott, runt och varmt. Jag känner att lite kaffe har hamnat ovanför min mun i ena mungipan, det är varmt och jag torkar bort det med handen. Klockan tickar ovanligt högt och det blåser i ventilen. Jag håller min ena hand runt grötskålen medan jag äter med skeden med min andra hand, trots det är det lite svårt att hitta tillbaka till skålen med skeden från munnen till gröten, men det går, bara jag chansar lite. Min bordskamrat läser upp två recept vi ska välja att laga till kvällen. Jag har svårt att uppfatta när receptet tar slut och blir ett nytt recept så han får läsa om dem och säga till när det nya börjar. Jag fick kramp i magen, det hugger och jag kan inte längre blunda..

Promenad genom stad,

Jag står i hallen och sätter på mig en ögonbindel och solglasögon över ögonen. Drar på mig jackan, skorna och snor halsduken om halsen. Det blir varmt och kvalmigt när jag väntar på min sambo som ska följa med. Usch, jag vill ut, det är så varmt, känner hur jag blir svettig och nästan får panik av känslan. Väl ute i trapphuset letar jag mig till trappstången och hasar mig ner för trappstegen, ett steg i taget. Det är hårda kanter och jag vill inte trilla. Hör att någon går i trappan och pratar med någon men jag hör inte om de är nära mig eller flera trappor upp eller ner.
Jag pratar med min sambo,
- Är du här?
– Ja, svarar han nedifrån.

Så fort jag kommer ner grabbar jag tag i hans arm och letar mig till hans hand. Vi går några steg, jag hör några röster igen.
Det låter som att min sambo ska låsa upp brevlådan och jag säger:
 – Det finns ingen post, jag tittade igårkväll. Varpå han svarar – Eh va, vi är i tvättstugan, jag bokar tid. Jag tänkte genast: är jag så vilsen, hur kom vi hit? Har vi redan gått till tvättstugetavlan..

Vi kommer ut i luften och det känns som att jag kan andas igen, skönt! Det rasslar, jag hör att det blåser, det viner och jag känner vinden mot mitt ansikte. Jag hör att det går folk på gatan som pratar med varandra. Jag håller i handen och går med. Marken är ojämn, jag snubblar flera gånger. Jag vill gå så tätt och nära som möjligt för att inte gå in i något, en lyktstolpe, sten eller något annat hårt. Efter ett tag känns det som att gå på ett gå-band, som att jag bara går och går utan att komma framåt. Plötsligt hör jag trafik, det är något som kör, det känns som att något kör mot mig, ljudet kommer verkligen nära, närmre och närmre. Jag kniper med munnen och håller hårt i handen, det känns som att vi ska bli påkörda, jag stannar och ljudet passerar mitt högeröra. Promenaden fortsätter.

I affären,

Jag tar på mig solglasögon, har plåster och bomull på sidorna så att det ska se ut som att jag har gjort något med mina ögon t.ex. en ögonoperation. Jag låtsas som att jag ser väldigt dåligt. Det tar ungefär tio minuter, fem djupa andetag, några ben-skak, mun-gymnastik och ca tre ”nu går jag till affären, ses sen hejdå”-meningar till min sambo, samtidigt som jag tänker ”varför gör jag det här”, ”varför utsätter jag mig för sådant här”, ”hur kom jag på det här”, innan jag går. Jag är så nervös, känner mig som spagetti, men nu bara gör jag det. Så.

Jag tar med mig en handlingslapp som jag har fått och går till affären. Väl ute ur trapphuset finns det ingen återvändo. Det ösregnar ute, jag möter några som tittar på mig. Det ser ut som att dem tittar på mina solglasögon och undrar varför jag har dem på mig. Jag fortsätter gå mot affären, kommer in, tar en korg, ser mig omkring och det finns en person i butiken. Han har långt hår, stora hörlurar, det ser ut som att han lyssnar på musik för han nynnar lite och går som i takt till musik. Okej, det finns ingen annan att fråga så jag går fram till honom och frågar. Han hör inte så jag får klappa honom på armen och frågar igen:

-Ursäkta, jag ser så dåligt, skulle du vilja läsa vad det står på lappen?

-Ehm, läsa vad det står? Frågar han.

-Ja tack.

Ett djupt andetag, en suck eller ett andetag in för att ta sats att läsa tycks jag höra innan han läser upp:
-paprika, zucchini, kyckling, banan och äpple, säger han och tittar på mig.

-Tack säger jag och står kvar en stund och upprepar vad han sa för att komma ihåg det i minnet. Han tittar på mig en stund men går sedan men han tar inte på sig hörlurarna så länge jag ser honom. Jag går runt en stund och letar efter mina varor, får med mig allt och går till kassan. Jag handlar mina varor, packar ned dem i en påse och går hem.

Väl hemma känner jag mig riktigt nöjd över att jag vågade! 

LBD500 - v.46 Tankarna tog över.

Igår skulle jag testa och se vad som hände. Det gick inte så bra.. Jag var inne i en butik och skulle hämta ett paket till en vän. Jag gick till kassan med tankarna: "nu ska jag inte prata med ord utan istället var tyst, visa med hjälp av händerna", "tänk om någon kommer på mig", "det kanske kommer någon som känner mig som vill prata, vad gör jag då?!", "äsch så nu kör jag bara".

Jag kom fram till kön, framför mig står en dam, hon ställer sig vid den andra kassan som är stängd men det ser fortfarande ut som att hon vill handla det hon håller i. Jag tittar på henne och visar med handen att hon kan gå före mig till kassan eftersom att hon var före mig i kön. Kassörskan vänder sig mot henne och säger "ledig kassa här". Damen tittar på mig och jag visar med handen en gång till att hon kan gå före mig till den öppna kassan. Hon tittar på mig, säger ingenting men ler och går fram till kassan. Mina tankar: "det här går ju bra", "säg nu ingenting när jag kommer fram"..

Jag märker att kvinnan före mig inte säger något till kassörskan, hon lägger fram det hon vill handla och tar fram sitt bankomatkort. Kassörskan säger "någonting mer du önskar idag?". Damen tittar på henne och ler, nästan så att det övergår till ett skratt. Kassörskan ler tillbaka och pekar på kortläsaren. "Ha det bra", säger kassörskan och damen lyfter handen och hejar med den och nickar med huvudet utan att säga ett ord och går sedan.

Min tur! Mina tankar "damen innan pratade inte, ska jag inte heller prata nu, det blir ju konstigt", "hur ska jag visa vad jag vill", "tänk om jag helt plötsligt säger något"… Jag hör mig själv säga: 

"- Hej, jag skulle vilja hämta ett paket". Mina tankar "Neeeej, jag skulle ju vara tyst!", "det här var ju misslyckat", "tänk om jag bara kunde hålla tyst…". Aja, nu är det kört för denna gång.

Ibland önskar jag att mina tankar kunde vara tysta så att jag bara kunde göra, testa och se utan att vara rädd. Denna rädsla för att misslyckas, vad är det förnågot egentligen och vad är det att misslyckas?! 

När mina tankar tog över.

Yttre och inre röster.

Händelsen som blev före mig i kön, mellan kassörskan, damen och mig tyckte jag dock var intressant. Vi kommunicerade utan ord och det gick ju bra. Vad som hände var ju att vi använde kroppsspråket och mimik. Jag visade med handen, hon nickade med huvudet, båda log och nästan skrattade. 

Tankar till nästa gång. Jag måste ju försöka och jag måste ju våga. Det värsta som kan hända är att jag börjar prata men då får jag väl bara säga som det är, om det är någon som undrar. Hur svårt kan det vara egentligen? Nytt försök idag!

"Skolan ska stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärk­ sammas. Även hälso­ och livsstilsfrågor ska uppmärksammas.
Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musice­rande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En har­monisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig." (Skolverket LGR11:10) (egna understrykningar).

Ur ett didaktiskt perspektiv tänker jag att dessa övningar är mycket givande för mig, att förstå och uppleva själv. Att pröva det som jag kanske kommer utsätta mina elever för. Jag tror att det är mycket viktigt att själv ha erfarit olika situationer, för att förstå (om inte fullständigt så iallafall ha prövat på och få en lite närmare förståelse). Vad jag menar när jag säger att jag kommer "utsätta mina elever för detta" menar jag att ge dem uppgifter som de inte alls känns bekväma med att göra. Beroende på vad de kan, har med sig sedan tidigare, erfarenheter, känslor, behov m.m.

Saussures, lingvist, gör skillnad på språk och tal. Han menar att språk är regler och system som är oberoende av den enskilda individen medan tal är den aktivitet som används vid kommunikation. Barthes översätter dessa med språk som kod och tal som meddelande. Kod kan också betyda norm eller regel. Normer är något som växer fram och som olika kulturer skapar. Om någon bryter mot dessa så märks det om det är så att man själv följer i normerna. Först då tal, bilder, texter, rörelser osv. sätts i samband med språkliga normer eller regler blir dessa möjliga att tolka. Och det är i den sociala interaktionen som koder utvecklas (Z Nordström:335 f.).

Det här med normer, det är det som får mig rädd. Rätt och fel, att misslyckas. Men det jag funderar på är för vem. För vem är det rätt och fel och vad är det som skrämmer? Är det att ta bort ett sinne eller är det vad den som jag pratar med ska säga eller tycka och tänka? Handlar det om jag, mig själv eller om den jag kommunicerar med? Vem gör vad och känner vad i denna kommunikation?

Källor:

• Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.
• Nordström, Gert Z. (1989). Bilden i det postmoderna samhället: konstbild, massbild, barnbild. Stockholm: Carlsson.

LBD500 v.46 Sinnen-kommunikation-material-stolen.

Hur jag ska gå vidare i detta?

Jag vill undersöka mötet med andra personer och med olika material som går att arbeta med i ämnet bild i olika situationer med olika sinnen exkluderade. Jag tänker att jag ska exkludera ett sinne/dag.

dag 1: ta bort hörseln med hjälp av öronproppar.
dag 2: ta bort synen med hjälp av ögonbindel.
dag 3: ta bort talet genom att inte prata med någon.
dag 4: ta bort känseln genom att inte använda min högerhand (då jag är högerhänt).

Varje dag måste jag kommunicera med någon eller några för att se vad som händer i mötet. Jag ska även göra någonting i något material.
Vad det ska vara för kommunikationssituationer och i vilka material jag ska arbeta med behöver jag fundera på.

Frågor som jag kan ställa till mig själv under detta undersökande skulle kunna vara:
Hur känns det för mig?
Hur reagerar den jag kommunicerar med?
Vad händer i mötet?
Hur börjar det?
Vad gör jag i olika situationer?
Vad gör den jag kommunicerar med i olika situationer?


Apropå kommunikation:

När jag åkte hem idag, släpade jag på en stol som jag har fått. Bara att jag bar på denna gjorde att folk började prata med mig. Detta tyckte jag också var intressant. Det var inga långa samtal vi hade men det skapades ändå kommunikation med människor som jag inte känner av att endast bära på något!
Kommentarer:
"Nämen, haha, jasså så du har med dig din egna sittplats på bussen?"
"Vilken tjusig stol du har"
"oj, det ser jobbigt ut"

LBD500 -v.46 sinnen och kommunikation

Under handledningen när jag berättade vad jag gjorde och hur jag tänkte så slog det mig när de andra pratade med mig att jag ju har arbetat själv. Det sker ingen kommunikation med någon annan. Det sker kommunikation mellan mig och material men inte mellan mig och andra människor.

Ett upplägg: Bjud in några personer, få dem att arbeta med olika material tillsammans så de behöver kommunicera med varandra men begränsa dem att de inte få använda talet eller skriften. Jag kan då observera vad som händer.

Vad jag tänker om det upplägget nu när jag har tänkt på det en stund är att jag får ju inte veta hur det känns. Jag kan se och anta men jag vet inte alls hur det känns att vara i situationen. Under dagen har jag  sett mig omkring, hur ser det ut och vad finns det omkring mig.

Hur skulle det vara att exkludera/begränsa mig. Hur skulle jag bli bemött, hur skulle det börja, skulle jag bli förstådd och/eller förstå, hur skulle jag bemöta andra?
Nu funderar jag på sinnena: hörsel, syn, känsel, tal, smak, lukt.

Begränsa mitt synfält genom paraplyt.

Varför detta märke i golvet?

Vad händer mellan dessa märken?

Om jag skulle blunda nu, vad skulle jag göra då?

Eller om jag inte skulle se här?

!?

Jag har även tänkt på det här med att jag i början fokuserade på eleverna med svenska som andraspråk, nu tänker jag att det kan ju faktiskt handla om vem som helst, du som jag. Att vi alla har våra begränsningar, behov, brister, begåvningar och att dessa kan påverka vår kommunikation på olika sätt. Frågan är bara hur och hur vi gör i olika situationer och vad som händer i mötet med olika personer med alla olika erfarenheter, förutsättningar, behov och begåvningar.

LBD500 v.46 - tema - "hur det började" rebus+dans

I började fundera mer på det här med att måla med olika material och känna med olika sinnen med elever som inte kan svenska språket. Jag tänkte att om man inte har ord så har man bilder. Eller hur fungerar kommunikationen? Är bilder lika över hela världen? -Nej.. så bara bilder fungerar inte heller..

Jag tänkte annars att rebus är bra: rebus på tema "hur det började".

Jag började fundera vidare på hur en rebus för en visa skulle se ut men kände snart att det inte var så givande.

Finns det några bilder som är universella? Under handledningen kom vi fram till att de fyra elementen (jord, luft, vatten och eld /sol) är nog de som de flesta har sett, hört eller känt på något sätt. Jag började fundera på vad jag skulle kunna göra med det.

Jag satte igång musik och började dansa. Vardagsrumsdans till låten "When it comes to us -Frances. Improvisation med temat "hur det började".

LBD500 - v.45 - Lånestopp och målande

För att börja denna process med gestaltning och uppsats började jag med att gå till biblioteket.
Jag samlade på mig en tung hög med böcker, fick lånestopp på biblioteket!! Viste inte att det fanns ett lånetak, men ja när ens hem börjar se ut som biblioteket är det kanske dags att stoppa ett tag och läsa det man har innan man börjar samla mera text..

I denna textröra blev jag lite förvirrad. Psykologi, pedagogik, filosofi, hen, hon, han, den, det, menar, anser, säger, forskar, lär …. STOP. Det var dagt att göra, sätta igång och göra något. Jag behövde börja i något annat för att förstå eller kunna sätta mig in i alla dessa bokstäver, ord och meningar kände jag.

Jag började med att komma på ett tema. Jag skrev upp olika alternativ, jorden, rymden, vi och dem, demokrati, jag och du, identitet, hur det började, var det började m.m. 

Jag valde temat: "hur det började". 

Jag plockade fram en vit canvasduk, monterad på en träram, akrylfärger:röd, gul, svart och vit och började måla "hur det började".

I denna målning blev jag inspirerad av Lennart Nilsson, svensk fotograf.