Besökare

26 nov. 2015

LBD500 - v.48 Skolstolen

Skolstol

Här har vi den: skolstolen. 
Det bästa med den här verkar vara att den är stapelbar och att man kan hänga upp den i bänken så att det går lättare att städa. Alltså inte att den är bekväm eller främjar lusten att lära. Finns det något bra med stolen förutom att man kan ställa undan eller hänga upp den egentligen? Den här stolen tycker jag verkar lite meningslös eller till och med farlig (vilket vi kan läsa i tidigare inlägg), dock är det ofta den jag har sett på skolor där jag har haft VFU.


Nä, hurru du du, nu släpper jag detta inlägg, det känns lite torrt, grått och stelt.

LBD500 - v.48 Stolinspiration

Hur ser en stol ut? Eller hur kan en stol se ut? 
Här följer några exempel:

1. Okänd konstnär.

2. Aviad Gils - "konfliktstol".

3. Stefan Borselius.

4. Lisa Jones

5. Lila Jang

Källor:


LBD500 - v.48 Tankar om stolen

"stol
stol, sittmöbel för en person, på tre eller fyra ben, vanligen med ryggstöd, ofta också med armstöd." 
(ne.se 2015-11-27)
En stol i skolan tror jag är till för ordning, disciplin, placering, tystnad, eller tal efter medgivande, uppradade för att läraren ska få överblick, skapar kanske kontroll och ordning. Är stolen bra för elevers lärande?
 Är stolen så viktig  i ett klassrum för skapande verksamhet; bild, trä och metall och sy-slöjd, hemkunskap och musik. När jag tänker efter, är det väl endast idrottslektionen som inte har stolen i sitt klassrum. Ca 80 min under en hel vecka. (Minimiantalet undervisningstimmar för en elev (åk.7-9) i skolan/vecka är 30h alltså är det stolfritt endast 80min på 1800min).

I den här gestaltningen, under LBD500, har jag undersökt olika sinnen, vad som händer i mötet med andra och vad som finns där emellan. Jag skulle vilja säga att när det händer något, när jag lär mig något, vill något, söker något/någon, önskar eller har lust med något då sker det inte på stolen, utan däremellan. Först när jag får använda mina sinnen, eller känner att jag behöver något för att fylla något som jag inte själv förstår eller kan med mina egna kunskaper, möjligheter.

Dessutom!! Stillasittande är farligt, hur kan det vara tillåtet att sitta så mycket i skolan när det är bevisat att det kan öka risk för en rad olika sjukdomar? Och var finns kreativiteten och sökandet efter kunskap? Det är förstås olika för alla, för att ta reda på det behöver man undersöka. Det är det jag har gjort så nu vet jag hur jag fungerar och var jag hittar lusten, sökandet, det nya, möter det gamla, kan lära mig och förstå.

Utklippt citat från resultatet på frågan: 
Finns det samband mellan stillasittande beteenden och olika hälsoutfall?
"Bäst vetenskapligt stöd verkar fin­nas för dödlighet (alla orsaker, dödlighet i hjärt­ och kärlsjukdomar), risk för insjuk­ nande i hjärt­ och kärlsjukdomar och i endometriell cancer. Det verkar även finnas ett visst stöd för ett samband mellan stillasittande beteenden och risk för diabetes typ 2, cancerdödlighet för kvinnor och för biomarkörer för hjärt­ och kärlsjukdom." (2012:56) 

Fler länkar om stillasittande och ohälsa:
"Stillasittande större problem än rökning"
"Allt fler unga måste gå till naprapaten för ryggbesvär"

19 nov. 2015

LBD500 v.47 - Det jag gör nu.

Skiss













Vad?
Här är en skiss på vad jag tror att jag gör. Jag vill göra någonting som kanske kan uttrycka de känslor och upplevelser som jag fick erfara i mitt undersökande av att exkludera olika sinnen. Vilka behov och viljor som jag kände, hur det kändes och vad som hände.
     Jag har tänkt praktisera/placera dessa "känslo-material" på en stol. Stolen har jag valt dels för att jag i processen fick en stol som jag bar på bussen som öppnade upp för samtal. Och för att stolar finns i skolan och är relativt centrala i skolan, alla elever sitter på stolar i klassrummet. Frågan är om stolen verkligen borde vara så central, vad kan man göra med stolen för att den ska stimulera, om det behövs.  
     Jag funderar på om jag ska ha/göra en eller två stolar, det beror på. På ett sätt vill jag ha två stolar för att markera en slags relation som finns i processen. Relationen till den andre. Samtidigt som det handlar om mig och mina upplevelser, så på det viset skulle det kunna vara en stol. Den frågan får vila och segla med ett tag till.

Hur göra jag?
Jag arbetar i, genom, med olika material för att få fram en känsla. Det materialet som får fram den närmsta känslan placerar jag på stolen. Det kan också vara en händelse som skapade en känsla som jag placerar på stolen.

Varför gör jag?
Varför jag gör det är dels för att uttrycka det jag kände, hur ska jag kunna förklara detta, eller hur ska någon annan kunna förstå vad jag har erfarit. Det kommer förmodligen aldrig att ske men det kanske kan väcka nyfikenhet eller en liten förståelse eller igenkänning hos någon.
     Kanske får jag fram en stol som kan berätta, visa, kännas, uppmuntra, ställa frågor, bli nödvändig, fylla behov eller annat. Jag vill även ifrågasätta stolen i klassrummet. Behöver det vara en stillasittande stol, behöver det vara en stol eller kan det vara en "två i en-stol".
Jag har läst "Utan känslor och motivation skulle det inte kunna finnas något lärande. Emotionella tillstånd är en del av läroprocesserna." (Gärdenfors 2011:71). Därför vill jag testa att arbeta med känslorna som jag uppfattade och se vad jag kan lära utav det.

Utifrån LGR11 har jag här klippt ut några mål för årskurs 7-9 som jag prövar på i min process. Genom att själv pröva detta kan jag få en förståelse för, dels hur man skulle kunna arbeta med detta men också hur det kan kännas att arbeta med egna erfarenheter, upplevelser, olika material och fundera på vad de olika färger och formerna kan betyda.

"I årskurs 7–9
Bildframställning
Framställning av berättande informativa och samhällsorienterande bilder om egna erfarenheter, åsikter och upplevelser.
Redskap för bildframställning
Former, färger och bildkompositioner samt deras betydelsebärande egenskaper och hur dessa kan användas i bildskapande arbete.
Material och verktyg för två­ och tredimensionellt arbete och hur dessa kan användas för bestämda syften. 
Bildanalys
Bilder som behandlar frågor om identitet, sexualitet, etnicitet och maktrelationer och hur dessa perspektiv kan utformas och framställas." (Skolverket 2011:22).

Något som jag funderar över är även Martin Bubers tanke om kreativitetssträvan och gemensamhetssträvan, relationen mellan jag och du (Aspelin 2015:102f.). I detta kommer tankarna om en eller två stolar in. Vad är det som påverkar det jag gör i görandet, kreativitet, mötet, identitet, material eller vad?

Litteratur:
  • Aspelin, Jonas (2015). Inga prestationer utan relationer: studier för pedagogisk socialpsykologi. 1. uppl. Malmö: Gleerup.
  • Gärdenfors, Peter (2010). Lusten att förstå: om lärande på människans villkor. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur.
  • Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket
  • Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575

LBD500 - v.47- Görandet i olika material


Pappmaché

Tapetklister (6 dl vatten, 1/2 dl socker, 2msk potatismjöl) + Rivna tidningsbitar.
Mitt hönsnät har inte kommit än (beställt) så jag prövar lite andra varianter. Jag har tänkt göra ett ben, så jag började med min fot. Torktiden hade jag ingen koll på märkte jag.. Jag kunde ju inte sitta sådär med foten hela dagen så det blev inte så bra.. jag testade på ballonger istället.
Undertiden jag klistrade på tidningsbitarna så blev det intressant vad som hade klistrats på ballongerna, det blev som en ny tidning med nytt innehåll. "problemlösande teknik", komiskt, jo det blev ju ett problemlösande att gå från pappmaché på foten till ballongen.

Garnboll
2 kartong bitar, sax, snöre. Det var väldigt enformigt, samtidigt som jag gjorde dessa pratade jag i telefon och lyssnade på radion. Det var mycket lättare att stå upp och göra dessa, än att sitta ned. När jag satt ned blev det lätt knutar på garnet som gjorde lite motstånd i görandet. 

LBD500 - v.47 Sinnen - rösten - musikkollage - att sätta igång

Jag satte mig ned, började riva tidningspappret, men det var så tyst. Jag hörde klockan tick tack tick tack tick tack och fläkten som ven bakom mig, jag blev okoncentrerad. Jag gick runt ett varv i rummet, letade efter något som jag inte visste vad. Min morfar lyssnar ofta på klassisk musik så jag tänkte att det ska jag spela nu. När jag pratade med honom förra veckan så sa han att jag skulle lyssna på något klassiskt, nu minns jag inte namnet, men det var efter att jag hade varit på en konsert i Göteborgs Konserthus som han kom att tänka på det.

Jag söker på Mozart på min musikspelare. Vad som händer när jag lyssnar på Mozart är att jag börjar pröva, jag börjar leka med rösten samtidigt som rivandet av pappret nästan blir som en dans. Det sker och jag gör, jag har satt igång. Jag får arbeta med händerna, rösten och hörseln. Jag kan inte melodin till hundra procent men jag försöker härma och "rösta" med.



Jag har skrivit några låtar och komponerat dessa med lite gitarrspel och piano. När jag gjorde med händerna, pappmaché, så lyssnade jag på dem efter min Mozartstund. Under tiden så spelade jag in processen i ljud. I inspelandet har jag mixat ihop bitar från några låtar med mitt rivande av tidningspapper. Kanske hör texterna ihop med min process, skapandet, mötet, identitet, vi, du, jag, att göra, vissla, nynna, umma, känna, pröva, förstå, inte förstå osv. När jag skapar och gör börjar jag tänka och fundera. Här är en mix av olika tankegångar.




För att skapa ljudfilerna använde jag mig av Garageband och Soundcloud (https://soundcloud.com).













17 nov. 2015

LBD500 - v.47 -Exkludera sinnen fortsättning

Att exkludera synen:

Vid frukostbordet,

Min bordskamrat äter, det krasar när han tar tuggor från knäckebrödet. Min gröt är varm och mjuk. Jag letar efter min kaffekopp med handen över bordet. Jag får tag i den, tror jag, känslan är kall, formen är som en cylinder, det är inte kaffet. Jag har hittat mitt vattenglas. Min hand letar vidare, jag känner något varmt, cylindrigt med ett utstickande öra att hålla i, här är den, min kaffekopp. Det smakar gott, runt och varmt. Jag känner att lite kaffe har hamnat ovanför min mun i ena mungipan, det är varmt och jag torkar bort det med handen. Klockan tickar ovanligt högt och det blåser i ventilen. Jag håller min ena hand runt grötskålen medan jag äter med skeden med min andra hand, trots det är det lite svårt att hitta tillbaka till skålen med skeden från munnen till gröten, men det går, bara jag chansar lite. Min bordskamrat läser upp två recept vi ska välja att laga till kvällen. Jag har svårt att uppfatta när receptet tar slut och blir ett nytt recept så han får läsa om dem och säga till när det nya börjar. Jag fick kramp i magen, det hugger och jag kan inte längre blunda..


Promenad genom stad,
Jag står i hallen och sätter på mig en ögonbindel och solglasögon över ögonen. Drar på mig jackan, skorna och snor halsduken om halsen. Det blir varmt och kvalmigt när jag väntar på min sambo som ska följa med. Usch, jag vill ut, det är så varmt, känner hur jag blir svettig och nästan får panik av känslan. Väl ute i trapphuset letar jag mig till trappstången och hasar mig ner för trappstegen, ett steg i taget. Det är hårda kanter och jag vill inte trilla. Hör att någon går i trappan och pratar med någon men jag hör inte om de är nära mig eller flera trappor upp eller ner.
Jag pratar med min sambo,
- Är du här?
– Ja, svarar han nedifrån.
Så fort jag kommer ner grabbar jag tag i hans arm och letar mig till hans hand. Vi går några steg, jag hör några röster igen.
Det låter som att min sambo ska låsa upp brevlådan och jag säger:
 – Det finns ingen post, jag tittade igårkväll. Varpå han svarar – Eh va, vi är i tvättstugan, jag bokar tid. Jag tänkte genast: är jag så vilsen, hur kom vi hit? Har vi redan gått till tvättstugetavlan..
Vi kommer ut i luften och det känns som att jag kan andas igen, skönt! Det rasslar, jag hör att det blåser, det viner och jag känner vinden mot mitt ansikte. Jag hör att det går folk på gatan som pratar med varandra. Jag håller i handen och går med. Marken är ojämn, jag snubblar flera gånger. Jag vill gå så tätt och nära som möjligt för att inte gå in i något, en lyktstolpe, sten eller något annat hårt. Efter ett tag känns det som att gå på ett gå-band, som att jag bara går och går utan att komma framåt. Plötsligt hör jag trafik, det är något som kör, det känns som att något kör mot mig, ljudet kommer verkligen nära, närmre och närmre. Jag kniper med munnen och håller hårt i handen, det känns som att vi ska bli påkörda, jag stannar och ljudet passerar mitt högeröra. Promenaden fortsätter.


I affären,
Jag tar på mig solglasögon, har plåster och bomull på sidorna så att det ska se ut som att jag har gjort något med mina ögon t.ex. en ögonoperation. Jag låtsas som att jag ser väldigt dåligt. Det tar ungefär tio minuter, fem djupa andetag, några ben-skak, mun-gymnastik och ca tre ”nu går jag till affären, ses sen hejdå”-meningar till min sambo, samtidigt som jag tänker ”varför gör jag det här”, ”varför utsätter jag mig för sådant här”, ”hur kom jag på det här”, innan jag går. Jag är så nervös, känner mig som spagetti, men nu bara gör jag det. Så.
Jag tar med mig en handlingslapp som jag har fått och går till affären. Väl ute ur trapphuset finns det ingen återvändo. Det ösregnar ute, jag möter några som tittar på mig. Det ser ut som att dem tittar på mina solglasögon och undrar varför jag har dem på mig. Jag fortsätter gå mot affären, kommer in, tar en korg, ser mig omkring och det finns en person i butiken. Han har långt hår, stora hörlurar, det ser ut som att han lyssnar på musik för han nynnar lite och går som i takt till musik. Okej, det finns ingen annan att fråga så jag går fram till honom och frågar. Han hör inte så jag får klappa honom på armen och frågar igen:
-Ursäkta, jag ser så dåligt, skulle du vilja läsa vad det står på lappen?
-Ehm, läsa vad det står? Frågar han.
-Ja tack.
Ett djupt andetag, en suck eller ett andetag in för att ta sats att läsa tycks jag höra innan han läser upp:
-paprika, zucchini, kyckling, banan och äpple, säger han och tittar på mig.
-Tack säger jag och står kvar en stund och upprepar vad han sa för att komma ihåg det i minnet. Han tittar på mig en stund men går sedan men han tar inte på sig hörlurarna så länge jag ser honom. Jag går runt en stund och letar efter mina varor, får med mig allt och går till kassan. Jag handlar mina varor, packar ned dem i en påse och går hem.


Väl hemma känner jag mig riktigt nöjd över att jag vågade!