Artikel sydsvenskan 2011-09-30

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1553371/Barn-tar-plats-i-Malmo.html

Inför gestaltningen

Den magiska artefakten

Har sökt, inspirerats och tänkt och inte tänkt alls och tror jag ska kunna våga mig på något jag inte har en aning om hur man gör! Jag vill ju lära mig, det är ju därför jag går i skolan. Jag funderar på att göra en stop-motion-film av alla mina idéer. Jag har en massa tankar som jag tror hänger ihop, ska bara klura lite till på det. Men sedan ska jag utmana mig, då ska man dessutom utvecklas har jag hört!

Tips på länk för att få lite inspiration eller bara läsa för skojs skull!

http://capdesign.idg.se/2.990/1.193978/steg+f%F6r+steg

Den mystiska artefakten 26-27/9

Dokument av, Anna, Lisa, Agnes och Sara utifrån Februari imperiet

Rörelsernas kamp – en dokumentation.

Vi har knutit våra objekt till maktstrukturen kring detta imperium. Våra tankar gick till ett korrupt samhälle, där ”storebror” alltid ser och makten styr med järnhand. Med våra objekt vill vi illustrera hur motståndsrörelsen kommunicerar med varandra.

1.     Agnes; Detta objekt föreställer maktens ”hjärna”, där all kommunikation från samhället samlas och analyseras.

2.     Lisa; Metallspiralerna används som avlyssningsinstrument som placeras ut i samhället av staten. Dessa spiraler skickar i sin tur informationen direkt till ”maktens hjärna” som värderar och lagrar informationen.

3.     Sara; Verket symboliserar hur folkets röst går förbi makten som håller hårt på sin ideologi. De olika skiten representerar de olika samhällsklasserna, där överklassen står för bottenplattan, polisväsendet tillhör mellanskiktet och högst upp befinner sig folket, vars åsikter inte når makten.

4.     Anna; Det ända sättet för motståndsrörelserna att kommunicera är genom denna skinnväska, eftersom all annan teknik kontrolleras. Väskan placeras på fåglar.

Onsdag 21/9-11

Uppdraget:
Utmaningen för dagen... Jag fick en mening:
"13. Ge ett löfte till ett träd. Be den föra vidare löftet till andra träd"
Jag fick en mening som jag skulle utveckla, tänka utanför boxen, utmana mig och tänka större. Jag fick sju timmar på mig från att jag fick texten.

Genomförandet:
Hur skulle jag nu genomföra detta...en av mina första tankar var att sträcka snören mellan träden som en symbol för själva löftet att det ska gå vidare, från träd till träd. Jag började som gårdagen med tegelstensvarianten, (5 min, 3min och 3min igen) att spinna idéer. jag ritade några tankar som jag kände att jag fastnade för. Sedan diskuterade jag med en klasskamrat och bollade lite tankar och idéer fram och tillbaka.

Några av mina skissade idéer efter en timmes tankestund

Ordet löfte, Vad är ett löfte? Varför hålls dem sällan?
Efter att ha funderat på vad ordet löfte betyder för mig, kom jag fram till att det är något laddat, nästan negativt laddat. Men även mycket viktigt och personligt. Kan man vara 100% säker på att ett löfte hålls? Kanske går jag över på hemlighet nu. Men det är tankarna som flyger kors och tvärs.

Ordet träd, Vad är ett träd? Är det en stam, en symbol för en folkstam eller en symbol för ett släkte, ett släktträd kanske med en massa familjemedlemmar. Jag kom iallafall tänka på träden som släktträd och som miljöbehov, hjärtat av natur och frihet.

Löftet jag ville föra var; "Dö inte, Gå vidare".

Arbetsprocessen;
Tankestund och djupare dykning i ord och mening.
Materialinsamling av Hård papp, Snöre, Kniv, Sax, Akrylfärg och Kritor.

Utskärning av dödskalle, kvar blir det luftrum

Skapandet, Jag skar ut figurerna med kniv. Det "livliga tomrum" som blev kvar i dödskallen symboliserade att det alltid ska grönska där istället för att man ska trilla ned på marken (vilket jag också gestaltade genom att lägga "resterna" i leran). Samma sak gjorde jag med "gå vidare" skylten, luftrummet som blev bakgrunden i min omgivning symboliserade "gå vidare", lev i nuet och se framåt, håll dig på banan istället för att trilla ned i leran och bli platt och hopplös.

Den svarta tavlan "Lova att ...." är svart för att det är något ibland jobbigt och betungande fast jag har skrivit med vit text för att det är något viktigt och betydande och betryggande löfte.

Resultatet av min text,
installationen är gjord i området Svingeln.

Reflektion;
Ett löfte för trygghet och för hoppet. Att alltid finnas till och att alltid se framåt och gå vidare.

Resultatet av själva processen blev att först tänka själv och fördjupa sig och sedan ställa frågor och få frågor av någon och sedan få ihop svar, detta ledde till en utveckling och en gestaltning till texten.

Interaktivitet ---> Frågor----->Svar----->Utveckling!!

Från att bara ha en text i handen till att kunna skapa något är intressant och roligt. Jag hade förmodligen glömt texten om jag inte hade skapat något mer av den. Idag har jag jobbat, utifrån och med texten för att bilda något mer än bara bokstäver. Detta är ett väldigt roligt och viktigt sätt att jobba med texter på. Jag tror att man lär sig och minns bättre genom att bearbeta texter än att bara läsa dem om och om igen. Att kunna sprida budskap utan text eller bara att kunna berätta något utan att prata eller skriva är viktigt och intressant.


Måste tillägga att självklart har löften en positiv laddning också!! Jag syftade lite politiskt att det är mycket som lovas men mindre som hålls. Jag tycker inte man ska nöta ut ordet löfte, går man in i ett löfte ska det hållas annars blir det som jag känner, att det blir tvärt om, ingen mening längre. Men tänker man äktenskap, att lova att älska varandra för evigt eller ett löfte om att alltid finnas för någon tycker jag är positivt. Något som man hoppas på och vill hålla. Ett löfte är något betydelsefullt.
Det är ett komplext ord tycker jag, eller snarare ett ord som har en komplex mening. Ett ord som är viktigt att man inte utnyttjar, ett ord som har stor betydelse så länge man lovar att inte tjata ut det!

Tisdag 20/9 -11

kommer mer snart...

Måndag 20/9 -11

"Forever young" av Alphaville stod vi i en kör och sjöng framför de stora blocklägenheterna. Några tittade ut, applåderade, skrattade och några tittade ut av ren nyfikenhet. Det offentliga rummet blev en minikonsert på några minuter. Några tyckte om det andra nonchalerade oss helt.

Teckning, att teckna med fel hand och att teckna ett främmande föremål är en utmaning. Alla hade med sin varsin hemlig sak som man sedan beskrev för den andre. Den som lyssnade tecknade vad som sades och sedan fick man en teckning som förhoppningsvis vad snarlik med den hemliga saken.

Teckning efter beskrivning och teckning efter att ha sett den hemliga saken,

i det här fallet en nallebjörn.

Nästa övning, porträtt. Teckna med den hand du inte är van vid och titta inte på pappret. Personen du målar av ska göra grimaser. Detta var inte lätt! Vi målade allt med kolkritor. Rita med pennan som blicken går, ta inte upp pennan från pappret om det går utan följ vidare med pennan som blicken går på personen.

 Fort. porträtt. Denna gången skulle vi titta på den vi skulle måla av i 5 minuter och sedan gå därifrån och teckna från minnet. Efter det skulle vi sitta mot varandra och måla av varandra på vanligt sätt, med rätt hand och man fick titta på pappret när man måla och på personen man målade av. Min reflektion efter övningen var att jag tecknade bättre ut minnet än när hon satt framför mig. Vet inte om det handlar om press eller vad det berodde på men bilden jag blev mest nöjd med var bilden ut minnet.

Vänster: Vanlig porträtt bild.         Höger: Porträtt ut minnet

Vi arbetade mycket med mellanrummet, sången gjorde vi alla tillsammans bra, vista tyckte om det andra inte alls. Men det blev en sång av det och alla var med. Att arbeta med teckning, att arbeta med sin icke vanliga hand och att inte känns så stor press gav att man tog det lugnt och brydde sig inte lika mycket om det blev bra eller inte utan gjorde bara sitt bästa. 

Konstbiennal, PANDEMONIUM

 - Art in a time of Creativity Fever.


Konstbiennalen satte hjärnan i snurrning, många intryck och många tycken och tankar. Dagen började i stor spänning och fortsatte lite förvirrande och nyfiket. Verken på museerna gav olika intryck vissa sa mer än andra osv. det beror nog på hur mycket man sett tidigare och vad man har för erfarenheter.
Jag blev inspirerad och även fundersam, jag förstod inte all konst vilket gjorde mig lite frustrerad men det är kanske så det ska vara. Det ska inte vara för enkelt, vem har sagt att det ska vara enkelt förresten..

Dagen avslutades med en fråga

Finns det hopp och vad är hopp? 

Viktigt men svårt?

Det som är så spännande är att det verkligen kan gå åt vilket håll som helst, man vet inte. Men detta tycker jag även är lite skrämmande. Kan man ha sokratiska samtal om religion, moralfrågor, meningen med livet o.s.v. ?

Det är ämnen som är väldigt viktiga och känns aktuella men det känns lite osäkert att ha samtal om det när det är så känsliga ämnen och man som lärare inte har koll på vilket håll det leder. Man vill ju inte som lärare få sina elever på villovägar och ha föräldrar ringades om hur man kan ha ett sådant samtal och hur man kan låta samtalet få den formen. Eftersom att ingenting är rätt eller fel så känns det lite läskigt.

Om man har ett samtal om något känsligt ämne, tror jag även att man inte ska ha något mål, att man måste vara förberedd och berätta, prata om vad som är rätt eller ta upp lagar. Det måste finnas någon som kan knyta ihop påsen så det inte blir fel. Som lärare tror jag man måste vara beredd på att det kan bli fel och att man då måste gå in och tycka och rätta till tankarna så inte eleverna känner sig vilsna efter sokratiska samtal.

Sokratiska samtal 13-14/9 -11

Kändes till en början väldigt obegripligt och svårt men efter några försök
att förstå och några övnings samtal börjar jag förstå idén och varför det är viktigt!

Gjorde en lite tanke karta över sokratiska samtal

Det känns som en väldigt bra metod! Vi kom fram till i gruppen att det även är viktigt att kunna ha det
som en grundtanke över lag i ett klassrum. Det kan bli fel tror jag om man gör det till ett sätt som bara
finns då och då när man ska ha samtal. "Nu ska vi ha ett sokratiskt samtal" det låter som att det är något som bara gäller under en viss period som sedan går över till motsatsen. Så jag tänker att alltid ha det i tanken är nog bra, att man öppnar elevernas sinnen och låter dem stiga fram i rampljuset varje dag. Detta tror jag gör dem mer säkra på sig själva och gör att makten inte blir så starkt riktad på läraren.

Alla får rätt att prata och allas tankar får ta plats. Läraren står inte med pekpinnen och säger vad som är rätt och fel utan alla får chansen att ta upp det som är viktigt för en i det samtalet som pågår. Alla får tid att prata och läraren lyfter elevernas tankar och alla kännes sig viktiga.

Det är så stressigt och alla har något att säga alltid men det är inte alltid alla får den plats eller den tid som han eller hon behöver för att kunna uttrycka sig. Så metoden sokratiskt samtal tror jag kan lyfta dem som behöver lite mer tid eller de som behöver lite mer stöd och kan då också våga säga sin åsikt när läraren lyfter fram eleverna och ser till att alla får sin tid. Tankepauserna är bra för de som tänker först och pratar sen har tid att tänka det han eller hon vill säga utan att bli avbruten av en ny riktning i samtalet. Det blir som ett väntrum för att låta tankar och åsikter få ta plats och kunna uttrycka det på ett bekvämt sätt. 

Vi fick i uppgift att förbereda ett eget sokratiskt samtal och komma på inledande frågor och tolkningsfrågor till en bild eller en text. Jag valde en bild ur Elsa Beskows saga "Solägget".

Jag tänkte mig först att denna bild skulle passa yngre barn, låg och mellan stadiet, men när jag i gruppen presenterade den så kom vi även fram till att det hade gått i äldre grupper. Då hade det blivit en lite lättare, ta sig tillbaka till barnasinnet uppgift. Min tanke var att väcka fantasin och se mer än vad det egentligen är och att förstå att vi ser olika. Men sokratiska samtal ska inte ha något mål så vad bilden skulle leda vet jag inte.

Min inledande fråga skulle vara, Vad tror du de har hittat? Mina senare frågor hade varit; Varför tror du det? Är det människor på bilden? Kan grodor prata? Sedan tänker jag mig att frågorna kommer i samtalet naturligt och att man lyfter svaren och går djupare in på vissa intressanta svar.

Måndagsbarn 12/9 -11

Lek, Spel eller Kreativitet
Vad är bäst, är något bättre än det andra i så fall varför?

Spontana tankar om 

lek: är att det är roligt, mycket skratt
och gemenskap. Stora ytor ingen ram för rätt och fel

spel: handlar om att vinna, koncentration
och individuell handling. Liten hemlig yta med många regler

kreativitet: något som man uttrycker på sitt sätt,
något personligt som kommer fram när det är lite
stökigt och när det finns små ramar eller riktlinjer.
När det finns ett mål att nå men skapas av rörlighet.
Måste få ta plats och vara till en början rätt åt alla håll.

Jag tror det är bäst med lite av varje, tror inte något är bättre än det andre.
Lek är bra för att få en positiv stämning och för att få plats och rum
för kreativitet och gemenskap. Att kunna lära att samarbeta och lära av
varandra och hjälpas åt. Spel är bra för koncentrationsförmågan att lära
sig målmedvetenhet och att följa regler och riktlinjer. Kreativitet känns som något
som skapas ur en mix av lek och spel, utan kreativitet är det svårt att få igång en lek
eller ett spel. Det är som tre komponenter som behöver varandra.

Bilderna är från dagens skoldag.

Vi blev indelade i grupper då vi gick till en plats som vi

tyckte va intressant. Där samlade vi skräp. Sedan samlades vi alla grupper

och gick till en annans grupp samlade skräp och byggde något med rubriken

LEK

sedan målade vi vår "lekplats" med vatten på torget.

Vi gick sedan runt i alla grupper och tecknade varandras "lekplatser", 

någon gång utan att titta på skisspappret och några gånger fick vi titta

på pappret men på tid.

Lördagsgodis

Spinner på tankar och funderingar kring det offentliga rummet.

Handlar det endast om makt och pengar?
Eller handlar det om att våga och ta risker?
Handlar det om dig, mig och du, dom. Om Vi och Dem?


Hur fungerar det i skolan, vems ansvar är det och måste man gå över gränser för
att lära sig något. Vad är egentligen att gå över gränser? Är det att göra rätt
och fel eller att tänja på sina egna gränser och våga ta plats i samhället?
Vem får ta plats i samhället, du eller jag eller båda? Vem bestämmer det?

Dagen efter igår. 8/8-11

Idag var jag och tittade om den var kvar och om någon hade använt den o lagt tuggummi i påsen. Men när jag kom fram till platsen fanns det inte ett spår av att något hade suttit uppe i busskuren. 


Antingen är det någon som stört sig på den och slängt den eller så är det någon renhållningsarbetare som har hällt efter och tagit ner det för att det ansett som skräp, men jag har ingen aning egentligen det är bara vad jag tror.

30 timmar senare...

Dagen D Onsdag 7/8

Morgonens spänning, klippa, klistra, tänka, vara kreativ och bygga!

Idag hände det som jag väntat på ett tag nu.

Det jag till en början såg som en lätt match blev något större.

Känslan att gå ut i det offentliga rummet och förändra var en annan än jag tänkt mig.
Det var mer påfrestande än jag trodde, jag gick till min plats ganska kallsinnig. Processen om hur jag skulle utföra min installation på busshållplatsen gick i repris i tanken från att jag klev på spårvagnen till att jag gick av. Plötsligt kände jag mig lite obekväm.

När jag skulle ta lite plats i det offentliga rummet, där människor kommer och går, förbi passerade det spårvagnar där folk tittade förundrat på mig. Jag kände mig lite utsatt men även lite intressant. Minerna som log och minerna som såg negativt på mig.

Det som slog mig att det var så lätt att få sin ”röst hörd”. Jag ville stå kvar och bevaka min installation. Jag var dock tvungen att gå för att de som stod där viste att det var jag som gjort det och då fick det inte samma effekt som att jag skulle stått kvar där. Jag tog en promenad för att människorna skulle våga närma sig min tuggummikopp. Jag gick upp till mina klasskamrater och såg hur det gick för dem.

När jag kom tillbaka för att se hur det såg ut var jag så förväntansfull över att något skulle ha hänt. Jag hade ingen aning om vad men ville ändå att något skulle ha hänt. Av någon anledning kände jag mig väldigt glad, kanske på grund av att jag tänkte att jag hade bidragit med något eller att jag hade hoppats på att några hade sett det så jag hade förmedlat något.

Och något hade det…

Någon hade enligt min hypotes trampat i något av mina fastknutna tuggummin och blivit så irriterad att personen hade slitit av ”tuggummikoppen”. För kvar var bara den vita plastpåsen och lappen. Koppen och tuggummitrådarna var borta.

Jag hade valt att knyta fast tuggade tuggummin i trådar för att folk skulle agera. Kanske var det ett väl drygt sätt av mig att göra på det sättet men jag hade en tanke med det. Hur ofta har man inte läst en lapp och tänk” oh vad intressant” men efter ett tag glömt det för att det inte berört en själv i den stunden. Nu har jag gjort så att alla i närheten av mitt budskap kommer bli berörda för de måste kryssa sig fram mellan tuggummina på gatan eller i värsta fall även få ett tuggummi under skon och känna vad irriterande det är och kanske då tänka till en extra gång. 

Den personen som blev utsatt av min tuggummikopp kommer förhoppningsvis tänka en extra gång innan han eller hon får tanken på att spotta ut tuggummit på gatan.

Tanketisdag, 6/9-11

Idag, eget arbete + Handledning
Har hittat lite material och har även skissat lite
på bilder och texter.

Tänker mig en stor rubrik...

"TUGGAT KLART?"
...för allas trevnad, låt det inte hända...
under texter vill jag sätta en "tuggummi-kopp"
där man kan slänga sitt tuggummi.
För att vara extra tydlig kommer jag hänga röda snören
under koppen som leder till de tuggummin som
ligger på marken så folk även ska reflektera över
att det inte är så långt till "tuggummi-koppen".

Det krävs inte så stor handling att göra någon annans
dag lite roligare och mer lättsam, utan tuggummin under skorna.

Fotsulan som just trampat i tuggummi...

Förändring i det offentliga rummet, Måndag 5/9

Förändring i det offentliga rummet.

Första projektet handlar om det offentliga rummet,
hur man kan utveckla det till det bättre för samhället.
Inte lyxigare utan mer hållbart bättre för alla.

Vi blev tilldelade en plats i Göteborg där vi ska
förändra det offentliga rummet, litet eller stort det är frivilligt.

Innan det såg vi en film "The yes men" mycket intressant!





Många tankar och idéer susade runt i huvudet!

Min idé är att sätta upp "tuggummi-koppar". Anledningen är att jag i veckan fått
två tuggummin under mina skor vilket varit irriterande så för allas trevnad tänkte jag mig att det kanske hjälper att sätta upp "tuggummi-koppar".
Platserna jag tänker mig, är där jag själv vet att jag är slarvig och kan spotta ut ett tuggummi, t.ex. vid busshållplatser, spårvagnshållplatser eller liknande (där man väntar på någon eller är påväg till något som gör att man vill ha fräsch andedräkt).

Workshop 1

Workshop 1,                                                                 11-09-02

Vad? Hur? Varför?
POST IT – Den andre

1. Vi parade ihop oss tre och tre och skulle hitta likheter med varandra
skriva ett ”likhetsord” på varsin post it och sätta på golvet för att sedan hitta en ny trio och hitta likheter med varandra.

Vi fick som nya en chans att prata med varandra, vi fick en uppgift som gjorde oss tvungna att prata med varandra. Vi samtalade om något som berörde oss alla. Efter några minuter bytte man trio och fick nya samtal med nya personer som man aldrig eller endast ett fåtal gånger pratat med tidigare.

Ingen kom utanför, alla fick samma rätt och hade samma utgångspunkt att komma till tals. Vi fick lära känna den andre och få en kontakt som var lättsam och rolig. Varför vi gjorde detta var för att lära känna varandra på ett lättsamt sätt. En bra, första ”lära känna” övning där alla har samma utgångspunkt. Ingenting är fel bara olika och lika som vi alla är. Ett bra sätt att lära känna den andre.

Post-it golv med alla våra ord

2. Vi ställde oss i en ring och fick varsin post-it bunt och skulle skriva våra första
ord som dök upp när vi fick höra ordet ”den andre”. Sedan skrev man upp ett ord på varje post it-lapp mellan 1-8 ord. Vi satte dem på golvet som ett träd.

En började sätta lapparna så gick det varvet runt, en och en. Alla var aktiva och hjälpte den som skulle sätta lapparna på golvet undertiden man väntade på sin tur. Man hjälpte till med vart man kunde sätta lappen för om någon redan satt en lapp som påminde om samma ord byggde vi grenar ut från trädet.

Alla fick tid att bygga trädet, säga sin tanke. Det kändes till en början lite obehagligt att inför en ny grupp presentera sina tankar. Men väldigt snart kändes det bra och säkert då alla fick tid och blev respekterade och dessutom fick respons från varandra. Det kändes bra att både ”säga” sin tanke och ge respons och hjälpa till. En bra uppgift som gav tecken på att det finns omtanke och styrka i gruppen. Alla i gruppen blev sedda och ingen försvann.

Våra meningar till en text

3. Alla fick varsin text om Carl Johan De Geer, vi fick två minuter på oss att stryka under varje rad med spritpenna men skulle behålla ett ord på varje rad. Efter överstrykningsprocessen fick vi en minut på oss att bilda en mening av de ord som återstod på pappret. Därefter gick vi ihop tre och tre och skulle bilda en text av våra olika meningar.

Eftersom att tiden var knapp hade man inte tid till att tänka på vilket ord som sparades på varje rad. Detta gjorde att det slumpades fram enstaka ord på pappret när man var klar. Man hann inte komma på vilka ord man skulle välja eller varför utan det bara blev. Detta gjorde att meningarna blev personliga men med ett opersonligt innehåll. När vi gick ihop tre och tre var jag nyfiken på vad de andra fått ihop för meningar. Jag blev lite imponerad över att det gick att få ihop en mening av de orden som blev kvar. Roligt var också att verkligen alla hade fått ihop varsin mening. Vår text blev som en dikt.

Alla bidrog med sin mening vilket gjorde att alla var delaktiga. Det var lite läskigt att visa sin mening för några som man inte hunnit lära känna än. Men eftersom att innehållet inte var sitt egna var det lättare och roligt att kunna göra en text tillsammans. Det var roligt att kunna skapa en text som blev ett verk på väggen. Att skapa med den andre, något som utvecklar och gör det man tror är omöjligt möjligt. Allt går om man vill och försöker bara man diskuterar, vågar och respekterar.