Måndag/Tisdag:
Att få vara på besök hos grannen som kunde varit jag. Efter många flyttar och många byten i både stil, dialekt och stad får jag läsa en bok. ”Snacka om kaos”. Den handlar om min granne när jag var runt 5 år bodde hon bredvid oss, längst upp på 8:e våningen (nej 3:e våningen säger mamma), ca 3 år äldre än mig är hon. Hennes uppväxt var lite av ett kaos, nu har hon och hennes mamma skrivit om detta från att hon var 9 år i en skidolycka till förr tre år sedan då hon var 20 år och tog studenten, året då hon äntligen blivit fri från kaoset.
En väg som lika gärna kunde ha varit min, kanske inte alls, det vet man inte. En konflikt i mig är att jag kunde ha varit en annan person, en tjej som åkte tuben mitt i natten, en som tjuvrökte på bakgården i skolan, en som hellre snattade smink än att låna en hund att gå ut med... Men så blev det inte, som tur var. Istället blev det tryggt och mysigt i en liten by i Skåne med jordnära vänner och jag gick i den största skolan men fortfarande på den lilla orten.
Vad som blir en konflikt är alla hem, jag har ett hem, hemma i skåne men, jag har många hem och alla hem står still i tiden från när jag var där som ett litet barn. Detta gör att berget vid vägen inte är större än en lite större sten, att den stora lekplatsen inte är större än en liten sandlåda..Allt som var så stort var så litet, tänk pappas stora båt i Hemfosa på den enorma tomten..jag trodde inte att det var samma hus och tomt när jag var där 14 år senare. Miljön på mina första barnvägar som var så solig, mysig och hemtrevlig, idag när jag är där förstår jag inte. Jag får inte ihop det, dels är allt mycket mindre men inte bara det. Människorna är slitna, gäng hänger runt centrum, det är svart graffiti sprayat i tunneln till pendeltåget. Där vi var på förskoleutflykt i parken, där sitter en man och dricker öl mitt på dagen.
Hur blev det såhär? När blev det en annan plats?
Att inte känna igen sig eller se något som man minns det, konflikten i huvudet.
Nu 15 år senare läser jag om min granne som jag en gång tyckte var lite cool, nu får jag läsa om hennes verklighet. Något jag inte visste eller kunde tänka mig, något som slår mig att jag har haft tur och en klok mamma som kanske ändrade min väg till det tryggare.
Konflikten i att man ser saker olika oavsett om man är på samma plats vid samma tillfälle ser vi olika saker. Jag fortsätter läsa boken ”Snacka om kaos” av Angelika och Maria Langen. Den är intressant, inte bara för att jag känner igen alla platser utan också för att de skriver så intressant och berättande om alla händelser och om hur de tänkte, två olika perspektiv, konflikten mellan mamma-dotter, mamma-skola, dotter-skola, pappa-dotter, vänner-vänner och miljön.
|
Angelika & Maria Langen |