Här har jag skulpterat den trygga handen. Från upplevelsen och känslan när jag var på promenad utan syn var handen min räddning. Utan att få hålla handen och lite på den som gick bredvid mig hade jag aldrig vågat mig ut på en promenad.
Liksom den fria benet har jag en stomme av hönsnät och sedan lindat in i maskeringstejp. Armen är rörlig. Handen har jag gjort stor och täckt med skumgummi för att få den mjuka omfamnande känslan i tryggheten.
I bilden ovan lekte jag lite med skuggan som blev också. Denna skugga tyckte jag var intressant. Det där mellanrummet, det där luftrummet som vi inte talar om men som bara finns där, reflektionen i något annat eller av någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar